Aftonbladet – 15 mars 1870, sida 1

värimgsöfningarne, som varit föremål för behandling; andra kammaren har hufvudsakligast sysselsatt sig med frågan om öfverflytta ning af ett antal båtsmansrotar från sjötill 1 I land tförsvaret. : Såsom man kunde vänta har det af statsr utskottet föreslagna ingrepp i den regeringen genom lag tillförsäkrade dispositionsrätten öfver Allmänna beväringsfonden mött i första kammaren ett kompakt mogstånd. K. M:ts I framställning om ett förslagsanslag af 600,000 rdr till beväringsöfningarne har der blifvit bifallet med 100 röster mot 14, hvilka sist) lnämnde voro för utskottets förslag att ano I visa blott 250,000 rdr till första klassens öfa ning och hänvisa K. M:t till allmänna beväringsfonden för den händelse K. M:t skulle anse äfven andra klassen böra under 1871 öfvas. Någon samfäld förklaring från regeringens sida, att hon icke skulle underkasta sig ett beslut sådant statsutskottet föreslagit, afgafs icke. De tre konungens rådgifvare, som togo ordet, yttrade sig blott hvar och en för sig enskildt. Statsrådet Berg sysselsatte sig med flatt utreda frågans konstitutionella betydelse t)och visa att representationen hvarken kan v eller bör vägra medel till institutioner, som äro i lag bestämda, och att utskottets förslag innefattade ett ingripande i den K. M:t tillerkända dispositionsrätt öfver fonden. Han slöt emellertid med den mycket lena frasen, att utskottet gått längre än åtminstone grann-. tllageoheten bjuder.. Frih. Leijonhufvud be-Irörde endast frågan om lämpligheten ått bevilja den af K. M:t begärda summa af 600,000 -Irdr eller den af åtskilliga reservanter i uttIskottet tillstyrkta, 500,000 rdr. Så myecket bestämdare yttrade sig deremot hr von Ehrenheim om den konstitutionella sidan af saken. Han vände sig mot talet om, att man för fredens skull borde göra uppoffringar, samt visade i ett varmt föredrag, att det som vore i fråga att uppoffras vore det konstitotionella statsskicket, att man ville uppoffra ett statsintresse för ett statsregleringsintresse, Må dep, tillade han, som hysa en annan åsigt, taga ansvaret på sig, Jag vill ej derI vid medverka.o Utskottets förslag bekämpades föröfrigt med täcken energi af hrr af Klint, Wallenberg, Lagerberg, Stjernblad, Hazelius, NordI ström, Hasselrot, Wern, Brusewitz, J. O. MörIner, Lilliehöök, Hen. Hamilton och Bergstedt. I Isynnerhet betonade frih. Stjernblad med mycJket eftertryk det betänkliga deri att utskotItet framkom med ett förslag, som det på förhand visste ej kunde af regeringen accepteras. Huru skulle den regering vara funtad, sporde han, som efter sådana offentliga förklaringar, som de i detta ämne afgifna, skulle hålla tillgodo med ett bifall till statsutskottets förslag, hvilket icke vore någonting anJnat än en skattevägran. Regeringens rätt att till öfning inkalla beväringen vore grundad på bestående lag. Ville man en ändring i detta hänseende borde man söka ändra lagen, men ej kullkasta den på en omväg. Tal. visste ej om den. fraktion, som ville genomdritva utskottets förslag, insett betydelsen derat och om den vore beredd att mottaga konseqvenserna deraf, men ett visste han, och det vore, att en regering, som mottoge ett sådant behandlingssätt ej skulle ega landets förtroende. Blott fyra talare uppträdde för utskottets förslag, nmligen hrr Montgomery-Cederhjelm, v. Essen, Tornrhjelm och G, Posse. Deras argument var att fonden erbjöde tillgångar, som enligt utskottets förslag skulle mindre dragas från sitt ursprungliga ändamål än genom det sätt, på hvilket K, M:t velat använda den. För öfrigt tyamhölls vigten af att kunna uppgöra statsregleringen utan behof af förhöjda skatter. Debatten I andra kammarenj om båtsmansrotarnes öfverflyttaing till landtförsvaret var icke mindre liflig och antog stora dimensioner derigenom, att motståndarna till den kongl, propositionen anförde såsom ett aroument, att åtgärden, om den bifölles, skulle fastlåsa indelningsverket, ett argument, hviiket bragte frågan om indelvingsverkets betydelse till tals och föranledde isynnerhet krigsministern, hr Abelin, som i denna kammare försvarade regeringsförslaget, att med kraft och värma, samt emellanåt verkligt vältaligt försvara indelningsverket såsom utväg art bereda stamtrupp åt vår beväring. — Förslagets förnämsta motståndare voro herr Sv. Nilsson, uti. Österstöf och hr OC, Ifvarsson, understödda af hrr J. Pehrsson, P: Nilsson från Kvistlanstads län, Jokn Ericson, Ahlgren, Engman: och Lundqvist, Åtgärden försvarades deremot af bhrr Mankell, Almqvist, C. P. Andersson, Palander, Mannerskantz, Adlerspawe och Åstrand. Deras skäl voro, dels behofvet af stamtrupp för beväringen i de afsedda orterna, framför allt i Norrland, dets den omständigheten, att de ifrågavarande rotarne, som voro för sjöförsvaret obehöfliga, kuade utan någon ökad kostnad för staten tillgodogöras för-landtförsvaret, der de voro behöfliga. Decdemte framhölls, att åtgärden så myoket mindre kunde lägga hinder i vägen för en möjligen blifvande genomgripande reform, som det vore lika lätt att ställa soldatrotar på; vakans som båtsmansrotar, om sådant funnes i sammanhang med en organisation nödigt, eller lika lätt att aflösa roteringsskyldigheten i ena fallet som i det ans dra, Söm första kammaren återremitterat frågan, bland annatj för att afvakta sjöförsvarsutskottets yitrande om båtsmanshållet , allmänhet, sä påyrkades äfven här återremiss af dem som voro för förslaget och i detta yrkande förenade sig äfven grefve Posse. Genom en vötering, som utföll med 945 ster mob 82, blef i enlighet med utskottets hemställan K. M:ts förslag i denna punkt förkastadt. Vid föredragning af betänkandets fjerde Puust, i hvilken utskottet afstyrkt en af hr Mankell väckt motion om indragning af öfverstelöjtnantbeställvingarne vid vissa kavalleriregementen m. m. blef, med ogillande af utskottets utlåtande, nyssnämnda förslag aptaget med 86 röster mot 58. Den i femte punkten al utskottet förordade begäran af K; Mit om ett anslag af 100,000 rår till löneförbättringar vid indelta armåen, blef bifallen med 89 röster emot 44.