Aftonbladet – 14 mars 1870, sida 2

Och det vill jag säga, att när jag råder er att hålla er på afständ från dessa rum, så ger jag det rådet för ert eget bästa. Om ni är vis, så följer ni det; fråga mr Chandos. Hon återvände in i flygeln och jag hörde en tung rigel dragas för, naturligtvis i afsigt att hindra mig, ifall jag varit hågad att, trots hennes förbud, tränga mig in. Men i hela mitt lif bar jag väl aldrig känt mig mindre böjd för något, än för ett dylikt försök. Hennes varning var verkligen uttalad med tillräckligt allvar. Hvem var rubbad till sitt förstånd? — jag, lady Chandos eller Hill? En af oss måste, enligt min tanke, vara det, ty obestridligen hade allt detta en anstrykning af galenskap. Hvad hade händt lady Chandos? Att hon icke led af något kroppsligt ondt, derom var jag öfvertygad; hon var uppe, klädd och i verksamhet; intet i hennes utseende vitnade om sjukdom. Var hon sinnesrubbad eller hade hennes sons vandringar i sömnen, den föregående natten, gjort henne så bedrötvad, att hon ville vara ensam? Denna sista förnodan syntes mig troligast. Men likväl ej fullt trolig, ty Hill tycktes ga fullkomlig vetskap om förhållandet, och nr Chandos hade sagt att hon icke ens missänkte att han var sömngångare. Dessutom, ulle detta behöfva hålla lady Chandos intängd en hel vecka? Jag tänkte på allt letta tills hufvudet började värka; för att örjaga mina griller, beslöt jag mig för en romenad i fria luften. Det var en vacker, klar dag och trädens lika färgskiftning af grönska var Jjuflig att etrakta i solskenet. Jag tog af åt venster, vgefär midtemellan gården och parkgrinarne, nedåt en skuggrik väg. Jag hade förut ! ldrig gått i den delen af parken; gångstigen ar så smal att två persuner knappt kuntbj