Aftonbladet – 14 mars 1870, sida 2

vill ni vara god och gå tillbaka samma väf som pi har kommit Hvem kom i detta ögonblick ifrån de der rummen om icke — lady Chandos! Troliger var det våra röster som hade väckt hennes uppmärksamhet, Jag stod förstummad af undran. Hon såg alldeles frisk ut och var klädd som vanligt, men drog sig hastigt tillbaka; jag såg henne således endast ett ögonblick. Nu tyckte Hill att det gick för långt; hon gjorde derföre processen kort, tog mig vid axlarne, svängde om mig och sköt mig åter ut i galleriet. Sedan hon slagit igen dörren med en dugtig skräll, stälde hon sig framför den och sade: Se så, miss Hereford; ni får vara god och förlåta mig, men kom ihåg att detär er egen envishet, som förorsakat hela denna ledsamhet. Jag kundge inte hjelpa saken. Attjust dag komma in och tala vid mylady kunde ha kostat ett eller annat lif!. Jag tror att ni inte är vid edra fulla sinen, Hill, utbrast jag, som nu återhemtat alförmågan, men ännu ej mitt goda lynne fter den summariska utvisningen. Kanhända, miss; ni kan ju anse det så. Allt hvad jag vidare har att säga — jag må wu vara tokig eller klok — är detta: gör udrig mer något försök att komma in i vetra flygeln. Dess rum äro endast och utelaotande för myladys räknivg, Skulle ni, efer denna varning ändå tränga er in, blef det r aldrig förlåtet, nej aldrig! om ni också blef undra år gammal! Hill, ni tar er en ailtför befallande ton, varade jag, alltjemt ganska missnöjd. Om jag så gör, skall mylady rätta mitt el, befatta er icke dermed, miss Hereford ag, som i sexton år har varit lady Chandos örtrogna tjenårinna, har ej behof af att ni, nga miss, undervisar mig vm mina pligter.