Aftonbladet – 12 mars 1870, sida 3

dos? För att ni ej skall gå i sömnen, menar jag? Nej, intet. Men, om — om lady Chandos eller någon af betjenterna skulle låsa in er om nätterna? föreslog jag blygt. Och om jag då, när jag fann utgången spärrad, störtade mig ut genom fönstret i min medvetslöshet, — huru gick det då, miss Hereford ? O! säg intet mera! yttrade jag rysande och höll händerna för ögonen. Jag förstår ej dessa förhållanden; jag talade så af okunnighet. . . Lyckligtvis är det få, som förstår dem, svarade han. Jag har meddelat er detta, i det största förtroende, miss Hereford och är viss på att ni äfven så skall betrakta det. Ingen, utom min mor känner förut till saken, men hon skulle ej tycka om, att ni talade med henne derom. Det skall jag ej göra. Vet tjenstfolket intet? Nej, inte ens Hill. För mig vore det högst obehagligt, om de skulle få reda derpå, och föga är det troligt att de ville stanna i ett hus, der husbonden vore sömngångare, Sista gången denna vandringslust bade kommit öfver mig, blef jag olyckligtvis observerad af några från tornfönstret. De igenkände mig och kommo, genom en deduktion, hvars klarhet endast de sjelfva kunde fatta, till den öfvertygelsen att det var imin gengångare de sågo. Detta var första gången som jag hört att en ännu lefvande person är gengångarex, tillade han med ett kort skratt. Tror pi att de sågo er i natt? Det vill jag hoppas inte var fallet, svarade ban i en ton som skulle vara sorglös, men som för mina öron talade om en illa dold oro3 Si(Förts.)