Aftonbladet – 12 mars 1870, sida 2

hon, som alltid föreföll att vara det personifierade, sansade lugnet och somnyss hade förebrått mrs Chandos att hon lät uppskaka sig af småsaker! Den der mannen utanför våra portar! Ja, ja, hvad är det med honom ? frägade sonen, då hon, för sinnesrörelse ej tycktes kunna tala. Alskade moder, hvad har så förmått oroa er? Det är Edwin Barley! ELvilken? inföll mr Chandos häftigt. Edwin Barley. Han är här, invid våra portar ! Hvilken befarad olycka detta förhållande innebar förstod jag ej; att underrättelsen nästan tycktes betaga mr Chandos modet, var otvifvelaktigt. Han släppte modrens hand och betraktade henne stum. Är kontraktet redan underskrifvet, Harry? Jaxn Då kunna vi inte bli honom qvitt! Hvad kan hafva ingifvit honom ett sådant beslut? Huru kunde hans val falla på Chandos? Detta ställe tycks väl varit det sista i verlden för honom? Kan det vara en slump? Nej; bestämdt inte. Jag harredan nämnt att han hade ett olycksbådande utseende. Han... Mr Chandos sade intet vidare. Hickens och betjenten kommo in. Soppskålen sattes på bordet och vi togo plats. Då jag stilla gick fram till bordet, bemödande mig att se ut liksom jag hvarken hört eller sett något, ryckte lady Chandos till och kastade en hastig forskande blick på mig. Men ännu i denna stund tror jag icke att hon vet huruvida jag hade varit inne under samtalet eller kommit på samma gång som soppan och betjenterna. Middagen åts under nästan fullkomlig tystnad. Lady och mr Chandos sutto försjunkna