Första kaminaren. Dehatterna om Jernvägsfrågorna. Norra stambanan. (Forts. fr, gårdagsbl.) Hr Montgomer Cederhjei:tt hemställde till kammaren, huruvida det icke vore 1 yttigt och nödigt, att represettationen fattade sina bestut i laga och utån påtrycknifig äf tågra adresser. han mår ste i tid stäfja detta agitetande i jernvägsfrasor, innan det blir alltför öfvermäktigt. Talaren LoP pades, att vi en gårg skola få ett sådant fullständigt jernvägsnät som justitiestatsministern De Geer skildrat, men trodde att staten för närvarande bör åtnöja Sig med en norra stambana, Inga broschyrer, inga tidniögsartiklar hade till den grad bestämt hans åsigt om Salabanans företräde som läsningen af K. M:ts proposition. Han kunde icke tro,.att det fanns ett sådant oöfverstigligt svalg mellafi Sala och hela Westmanland som man på motsidan antog, Fan trodde, att det skulle blifva lättare aft få jernväg från Sala till Köping än från Sevalla till Köping, ty Sevalla ligger för nära Mälaren. Den omständigheten; att af Salabanan Ca så betydlig del som baiiän Stockholm— Upsala redan är färdig, är af ej ringa tigt för frågan. Man invänder, att en ny jernvägssträcka icke kan annat än väga gagnelig. Detta är sannt. En jeraväg till Wermdön skulle också vara rätt bra, men icke bör staten bekosta en sådan, Staten bör icke bygga mera jernvägar än som är nödvändigt. Man måste derföre hålla jernvägsfebern inom tillbörliga rängor. Talaren yrkade bifall till statsutskottets örslag. Grefve Posse gaf Sevallabanan afgjordt företrädet, emedan hon bäst skulle motsvara bergslagernas behof af lättade kommunikationer och emedan han icke ville, att vår vackra hufvudstad skall förlora sitt gamla handelsområde. Det är af ej ringa vigt för ett land att dess hufvudstad icke blott: i nolitiskt och intellektuelt hänseende är dess centrum, ua att den äfven är medelpunkten för landets handel. Ma. jemföre blott i detta hänsez Derföre är det äfven af ende London och Paris, —M förbindelse med vigt att underlätta hufvudstade.. T. vi sitt handelsområde. Talaren undraav, hvad Sö borgarne skulle hafva sagt, om man Vu Ara stambanans anläggande hade velat låta denna gv. en liten tur till Borås i stället för att gå kortar ste vägen till Göteborg. Nu vill man till skada för Stockholm låta norra stambanan göra en liten tur till Sala. Talaren kunde ieke förstå hvarför norrländingarne så ifrigt arbeta för Salabanan, så vida man icke vill anse Gefle och Noxland för detsamma. Gefle kunde möjligen draga till sig ex af den trafik som gick förlorad för Stockhöma, men Norrland i sin helhet kunde icke vinna nägot derpå Under förmiddagens plenum hade friherre Sprex porten förordat Sevallabanan, men tillika förklarat, att han, om han icke kunde få denna, föredrog Salabanan framför ingen bana. Talaren hade begrundat detta yttrande, men för sin del kommit till det motsatta resultatet; hellre ingen bana än Salabanan. Nihilismen är ett spöke som man fruktar, men det förhåller sig med detta som med alla andra spöken: när man ser dem på närmare håll, befionas de icke vara så farliga. Man har hotat med, att om vi afslå allt anslag till nya banor på denna riksdag, skola vi på nästa riksdag få ett jernvägskrig. Må så vara! Men talaren trodde, att det i sådant fall icke skulle blifva ett krig mellan olika statsbanor, utan ett krig mellan statsbanor och privatbanor. Får man då slut på allt jernvägsbyggande för statens räkning, så blir det möjligt för staten att inom vissa gränser un derstödja anläggandet af privatbanor, då deremot statsbanorna äro en ren skänk af staten åt vissa orter. Om man afstår från statsbanesystemet, kan i sjelfva verket mycket mera byggas än nu. Talaren ville blott fråga: hvilketdera är bättre, att bygga en bana från Upsala till Sala, eller att gifva understöd åt banor i Norrland? Man talar om löften och förespeglingar, som blifvit gjorda rörande statsbanorna Men hafva då icke ä enskilda banorna fått löften och förespeglingar? Jo, det hafva de visst. Och nu skall man kanske gifva dem ett bleklagdt nej och svara: Vi ha inte pengar på ett år, ty — vi skola bygga stambanor. Nihilismen är en fana, kring hvilken de mest olika åsigter i fråga om banornas riktning böra kunna samla sig. Tal. skulle anse det som en seger för Sevallabanan, om allt anslag till stambanors byggande af riksdagen blefve afslaget; ty han hopp es, att samma nit, som hittills visat sig i undertecknandet af petitioner, då skulle visa sig i insamlandet af bidrag till denna bana. Men äfven motståndarne böra vara belåtna med ett I uppskof; ty om Saälabanan har så stora sympatier