ligtvis erhöll större kraft just emedan den var ! så sväfvande och outredd. l Frukosten stod på bordet då vi kommo in och lady Chandos väntade redan. --Hickens. höll just på att draga korken ur en butelj claret. Harry, Hickens säger att vår nya hyresgäst är kommen, yttrade lady Chandos. Som vi för ögonblicket voro sysselsatta med att intaga våra platser, svarade mr Chandos ej genast. Hickens trodde troligtvis att uppgiften fordrade bekräftelse, ty han vände sig om från. anrättningsbordet och sade: — Den främmande herrn flyttadein förliden väll, sir, säger Braoks, — han och fyra eller fem tjenare. Det är bara en ensam herre; ingen familj, grufligt rik, säger man. Vet du hvem han är Harry? fortfor lady Chandos. Det vet jag inte, men jag har just nyss sett. honomp, svarade sonen. . Han behagade anse parken tillgänglig för allmänheten och kom in der, helt obesväradt. Jag såg mig föranlåten att hejda honom genom underrättelsen att promenaderna här äro för vår enskilda räkning. Hvad ville han? Ingenting annat än att se sig om. Hade jag vetat att det var vår nya hyresgäst, skulle jag väl troligtvis låtit honom gå litet längre opåtaldt. — Nej, nej, Harry; det var så godt att du upplyste honom strax. Bäst att genast låta honom veta vår önskan i detta afseende. Du vet att jag inte kan tillåta främlingar komma in hit efter behag; jag behöfver ensamheten. Just hvad jag sade honom. Jag hoppas ditt sätt var höfligt? Fullkomligt höfligt — åtminstöne sken