— Ö—O — X — ——-—-——-lHX— — — — — — —Å— HH Hon lade sin hand på hans arm och de gingo. Hill sprang uppför: trappan, och efter henne två eller tre af husets qvinliga tjenare. Hickens öppnade dörren och tittade nyfiket efter dem samt återvände derpå till frukostbordet, som han var sysselsatt med att afduka. För att ej vara i vägen för någon, begaf jag mig upp i mitt rum. Jag såg ingen på några timmar, men märkte att en viss oro var rådande i huset. Allt emellanåt hördes lady Chandos röst; en sång såg jag mr Chandos på gården. Trött fmn långvariga ensamhet, öppnade jag till lat dörre n och frågade Harriet, som just kom gående i korridorwvs, hvad som hade händt. . Det var ett anfall af spasmer, miss, men hon är bättre nu, svarade Harriet. Doktorn säger att hon-bör hålla sig stilla under någon tid och nw skall hon resa. Resa! Talar du om mrs Freeman ? Ja, miss; Hon önskar det sjelf. Hon har en syster några mil härifrån, och till henne vill hon komma. Mylady bad henne vänta, åtminstone tills i morgon, men man tror att mrs Freeman fruktar-för en ny attack, och som hon ändå ej kan vara mr Chandos till nytta, önskar hon att genast få fara. Nu är det afgjordt och Hill skall följa henne. Harriet gick och lemnade min dörr olåst Jag satt qvar, ömsom läsande, ömsom lyssnande; — nu hördes två personer samtala i fue: lady Chandos och hennes förtrogna, ill. Mylady, började den senare, med en af dessa skarpa hviskningar som mera än vanligt talande tränger in i örat, är det rätt att jag reser bort i qväll? Jag kunde inte fråga detta, då mrs Chandos hörde mig. Hvarför skulle det vara orätt, Hill? Det är fullmåne, mylady. (Forts.)