UTRIKES. Innehåll: Venstern och grefve Darus romerka politik. — Journal des Debats om kyrkomör! et. — Stämningen i departementerna. — Arkalierna i förtviflan. — Orleanismen i stigande: — 1 tt bidrag till första kejsardömets historia. — Don Francisco och Isabella. — Nationalitetsstriden i Österrike. — Baierns nye premierminister. — Förslag till ny engelsk naturaliseringslag. — Armåyudgeten. — De politiska fångarne må väl. — Irändarne och den irländska billen. — Regeringsitgärd för de afskedade varfsarbetarna. — Nytt tornfartyg. — En irländsk valmans vedermödor. 4 j 1 ; Lagstiftande kåren i Frankrike har efter karnevalsferierna, åter sammanträdt. Två vigtiga frågor väntade henne vid återkomsten: den ena rörande Algiers organisation, den andra om utrikespolitiken. Thiers och flera andra inflytelserika vänner till regeringen ikammaren arbetade ifrigt på att åstadkomma en ajournering af den senare frågan, för att undvika en debatt som kunde utöfva ett men-. ligt inflytande på vissa pågående underhandlingar, och då telegrafen ännu ej haft något att berätta oss om en sådan debatt, är det äfven troligt att dessa bemödanden lyckats. Debatten om Algier deremot har, efter hvad ett gårdagstelegram berättar, slutat med antagandet af en resolution som uttrycker kammarens förtroende till de af regeringen redan föreslagna reformerna i koloniens styrelse. De af Times meddelade utdragen ur grefye Darus bref till en fransk prelat i Rom ha i Paris väckt ett stort uppseende. Le Frangais, Darus och Buffets organ, beklaga lifligt denna indiskretion, men kan ej draga de båda brefvensäkthet i tvifvel.: De liberala katolikerna och de tidningar som, i likhet med Frangais, förfäkta deras åsigter, gilla på det högsta utrikesministerns förfarande. Afven kejsaren skulle ha ställt sig på hans sida. Vensterns organer deremot, och jemte dem äfven Journal des Debats, finna denna inblandning i de kyrkliga frågorna olämplig och tillstyrka att låta ultramontanerna proklamera sin syllabus och sin ofelbarhet bäst de gitta. Det är frågor som ej komma nutiden och Frankrike det ringaste vid. Till denna åsigt skall äfven Ollivier luta. Man bermusr att han nyligen till erkebiskopen af Ålgier . msgr T.avigerie skall ha yttrat, att owelbarlisteh Är GÅ mn, SOM endast och allenast rör kyrkafl, öeh att .omciliet, om det har lust, gerna för honöim skon Jå både disputera och besluta derom så mycket det vill och behagar. Venstern och de tidöngar, som uttala hennes åsigter, fordra dock, på samina gång som de äro benägna att lemna de klerikala full frihet att röra sig på sitt fält, kyrkans fullkomliga skiljande från staten samt de franska truppernas definitiva hemkallande från Kyrkostaten. Journal des Debats varnar franska regerivgen för, ett steg som kunde få utseende af en inblandning i kyrkomötets angelägenheter. Striden föres meilat påfyens och kyrkomötets supremati. Det är ett borgerligt krig, hvari regeringarne ej böra intervenera. Komma biskoparne hem med en förstärkt syllabus, säger tidningen, skola de i sina stift fiona en efter helt atidra grundsatser organiserad befolkning och midt ibland sina medborgare lefva som emigranter. I Frankrike skall det ej finvas en enda embetsman som i främsta rummet skall rådfråga syllabus och först i det ändra landets allmänna lag. Den enda åtgärd, fortsätter Journal des Debats, som man fordrar af regeringen är, att hon gör slut på en. anvan intervetition, som är er stående kränkning af Frankrikes författning, nemligen våra truppers närvaro i Rom Ty om regeringen förskräckes öfver våldets excesser och de vansinniga usurpationer, som hota att från kyrkomötet sprida kriget till hela kristenheten, så må hon erinra sig och väl betänka, att allt detta skyddas och försvaras af Chassepotgevären och den trefärgade fanäan. Det försök som gjordes af yttersta högerr att skaka Ministåren Olliviers ställniog ha endast haft till följd att göra henne fastare i sadeln. Hennes bestämda uttalande i fråga om de officiella kandidaturerna har gjör henne i hög grad populär i departementerna och förtroendeadresser inströmma derifrår