— — ——-.—-—-m.-.— . (— ——X(— — ——O (att fråga om namnet, yttrade lady Chandos, ehuru det på tonen hördes att hon sjelf ej fäste någon egentlig vigt vid saken. Har ni, händelsevis hört det, Hickens? Nej, mylady. Vi få nog veta det tids nog, anmärkte mr Chandos likgiltigt. Man kan vara en ordentlig hyresgäst, fastän man ej ser rätt älskvärd ut. Tycke och smak, äro i alla fall så olika, som ni vet, miss Hereford. Skulle alla val göras efter samma måttstock, är jag rädd att käbbel och gräl togo öfverhand. Frukosten var nära slut då ett störande afbrott inträffade. Mrs Chandos kom hältigt inspringande, upprörd och darrande, samt alldeles dödsblek. Mr Chandos kastade ifrån sig knif och gaffel, och steg hastigt upp. O, lady Chandos. O, Harry! började hon, nästan skrikande. Kom, kom! Hon har fallit omkull på golfvet; hon håller visst då att dö! Ethel! hvarför nu åter så exalterad! förmanade lady Chandos, hvars fullkomligt lugna ton stod i en skärande kontrast till den andras häftighet. När skall du kunna lära dig att taga småsaker med förstånd? Hvem har fallit omkull? — din hvita katt? Tillrättavisbingen misshagade synbarligen mrs Chandos. Det är allsintet skäl att banna mig denna gång, svarade hon snyftande. Mrs Freeman här fallit omkull på mattan och ser så ryslig ut. Jag undrar om hon är död? Tag vård om henne, Harry, sade lady Chandos; jag vill se hvad som är på färde. Skall jag gå dit upp, frågade han; skanske vore det bättre. Vill ni stanna hos Ethel, min mor? Lady Chandus svar var en afvisande rö