Festmiddag. Kyrkoherden i Jakobs Johannis församlingar uti hufvudstaden, tor Lundberg, fyller i dag sitt 70:de år har med anledning deraf åt fattigvårdsrelsen öfverlemnat 1000 rdr, af hvilka en skulle utdelas åt underhållstagarne i fördlingarnes fattighus och det öfriga fördemellan skyddsföreningen, tysta skolan och nyligen här stiftade idiothemmet. Ett rre antal medlemmar af församlingen hade ag inbjudit doktor Lundberg till en festIdag å Hötel Phoenix. Skålen för hedersten föreslogs i hjertliga och vältaliga orag af utrikesministern excellensen Wachtster, hvarefter hr F. Hedberg reciterade ande af honom författade verser: fn hvar med glaset fyldt till rand Nu klinge gladt med hedersgästen, Hos hvilken mannen hånd i hand Har gått med tänkaren och presten. Ty hvilken gläds ej när man får Med kärlek aktningen förena För ungdomskraft med gråa bår Och blommor än i hösten sena? 8å är det bär; hvem tror det väl, Om han: det ej på förhand känner, Ått gubbeh med en ynglings själ, Som ler så gladt mot lif och vänner, Att han är sjutti år i dag? I sanning, ue Som så kan bära, Sin ålders tyngd, han ar I SYa8, Han är värd heder, pris och ära: da, ära åt dejt matt som så; Midt-i den njutningslystnä tidöä; . Kan trygg och bandlingskraftig stå Och taga del ännu i -striden. Åt honom heder, ty han är RR fören för yngre slägten, bj blott för drägtöt, som han bär, Nej, men för hjertat tinder drägten! Sori lärare och herde han Tre Nisttör födan blant oså stättnat; En man för sig, en vänsäll man, När icke pligten sade annat. Till ytan något sträf kanske För den hvars synkraft var så liten, Att han ej kunde guldet se, Sem låg på bottnen af graniten. Var han ej alltid görnå ed Der dagens yra löjen stoja, Han fanns i stället der man led, Vid plågas bädd, i nödens koja. Ng sträfva ytans skal ch der korth Hjertat fram i dagen Vid vännens tröst, vid presten8 tal Om evangelium -bredvid lagen. Sträng mot sig sjelf, mot andra ock Den stränge, när det pligter gäller, Han tillhör ej det läger dock, Lä öfver tiden dödsdom fäller. an älskar den uti dess kraft Fastän dess lyten hat beklagäf; — . Och tror. ej bäst hvad förr, man haft; Ej sämst hvart verk af våra dagar! Se der i snabba drag en bild Utaf den ädle hedersgästen, Som sitter här så glad och mild, En grånad yngling lik vid festen. Jag vet, han älskar icke pris Och smicker i försåtlig blandning, Men vet ock att på gammalt vis Han om sig sjelf tål höra sanning! Och sanning är hvad här jag sagt Från dem, som jag till vittnen tager, På att den hyllnidg, som vi bragt, Tål väl att ses Yid solklar dager! Och må hans stämma länge änd Uti vårt ljusa tempel ljuda Och kalla ned från himmelen Frid bland de lidelser som sjuda! Ty tidens oro stormar fram Och skonar å ens helgedomen, Der den vill blåsa bort det dam, Som sekler samlat uppå stommen.