lerbarå såmmanväxningsstället; paret vånder sig kt höger och venster, och bugar sig emellanåt; len ene småler ibland, en medföljande förare gör lÅgra svaga försök till en förklaring, och den, som cko vill hänsynslöst tränga sig inpå, liksom vore tt djur framstäldt till äskådande, får föga se af lenna naturens underbara lek: Ännu en gång 8ylag tvillingarne på arenan och buga sig; några aktlösa händer försöka ch hastigt nedtystad appad, och sdeh Stora representationen är förbi. an åskådare, som icke är hfvad af något vetenskapligt intresse, medför från densamma en känsla vf innerligt medlidande såsom det förherrskande kodade af att se dessa naturvidrigt sammanSA hh ot brat In kedjade kroppar, dessa sorgsna ansigten, dessa nedvridna skuldror på den svagare, hvilken len starkare släpar med sig som en odrägig börda. Man lider med den senare, som ej kan bli qvitt sitt alter-ego, hvilket dock hela hans hållning och uttryck visar vara hans hjertliaste önskan; man beklagar den svagare, som, enast stödd och framskjuten af den andre, kan fortskaffa sig. — Om det beklagansvärda parets dagliga lif berättas följande: Tvillingarne stiga upp kl. 9 och intaga jemte sina söner, af hvilka den : ena är 12, den andre 18 år, på amerikanskt manår sin frukost. Derefter språkas och läses engelska och amerikanska tidningar till inemot kl. 2, då den andra frukosten intages, hvartill rödvin drickes. Härpå sofver paret en stund, hvarunder sönerna gå ut att bese stadens märkvärdigheter. Klockan Ö ätes middag-och om aftnarne, efter föreställningens slut, drickes t, grog eller punsch. Besök tillåtas ej; endast läkare af större anseende hafva tillträde. — Patenierade uppfinningar i England, En underlig race att studera, dessa uppfinnare! utropar en Londentidnings kronikör. Vet pni hur stort antalet är af patenter, som sistlidet år utfärdades i British Patent Office? Jo, 14,000 stycken!! Det kan man ju kalla en rik skörd! Fjorton tusen uppfinningar! Herre Gud, hvilket märkvärdigt tidehvarf vi lefva i! Så har man till exempel utfunderat öfver trettio medel till ett höjande af mensklighetens välbefinnande och comfort. Om man fortsätter att så der marschera med jättesteg, så blir vår planet snart ett riktigt jordiskt paradis. Bland utfärdade patenter sistlidet år finner jag flera, som äro ofantligt roliga. En person har reserverat uteslutande åt sig rättigheten att sälja en noga afvägd blyklump, afsedd att fästas vid svansen på kor, med ändamål att hindra detta bihang att piska ansigtet på den som håller på att mjölka. Men detta är då blott en obetydlighet. En originel herre har tagit patent på en uppfinning, j som kommer att inbringa honom vackra summor: det är formuläret till en Herrans bön, som skall uppläsas med hög och tydlig röst af personer som stamma, med den effekt att de bli qvitt detta lyte En nänan uppfinnare har uppfunnit the horse refresher, ett slags perforeradt munlag, som är satt i förbindelse med en i åkdonet befintlig vatten-reservoir, så att hästen kan läska sig utan att behöfva stanna. En vacker framtid förespår jag åt ett hårkrusningsjern, som har den enorma fördelen att kunna begagnas till: 1. att krusa hår med; 2. till pappersknvif; 3. till klädhängare; 4. till halsduksnål; 5. till blombukett-hållare och 6. till bokmärke. Men ingenting öfverträflar dock, enligt min tanke, den utmärkta apparat, som afslutar serien af uppfinningar. Snarkarens vän — så kallas den — är helt sonika ett snillefoster och den som uppfunnit densamma bör bli betraktad som en af mensklighetens välgörare. Snarkarens vän Af namnet kan man ej gissa till hvilken sorts apparat det är fråga om. Det är ett delikot instrument, som, placeradt öfver nästippen, helt och hållet undertrycker det obe hagliga ljud, som kommer ur näsborrarna. Denna apparat blir af den obeskrifligaste nytta under snufperioder och aila hustrur, som ha snarkande män, skola hädaneefter få frid och ro i äktenskapet. Men der snarkarens vän kommer att vinna största framgången, det blir i kyrkan; tänk er bara, en eller två sådena till hands i hvarje bänk, och hvar och en kan ljuft slumra in, utan! att behöfva frukta, att han — väcker sin granne — Erkebiskopen af Spetsbergen — hvem skulle ha trott att det finnes en sådan passagerare? Invånarne på Spetsbergen (om der funnes några) hafva emellertid en katolsk statskyrka — ty hans helighet påfven består sig nemligen lyxen af en särskild erkebiskop in partibus åt denna för den nordiska vetenskapen så intressant blifna, ehuru obebodda ö. Det är omtänksamt. Mannen bor emellertid i Rom och väntar på att det skall bli varmare deruppe samt att församlingen litet skall ökas och få räd att bygga åt honom biskopsgård. Han tycks vara en Jjus herre. Häromdagen väckte han i konciliet uti Rom — der han sitter för att bevaka Spetsbergens intressen — en motion om att strängt förbjuda åskledare, och låta förstöra dem som finnas, ty det är ej rätt att afleda Herrans vredel!... Man kan tänka sig hvad Nordenskiöld och de öfriga Spetsbergsfararne skola känna sig generade öfver sin biskop! — Tillsammanlagdt en lång väg. Från Gefle skrifves: I Ofvansjö finnes ett postbud Brita Olofsdotter, vanligen kallad Wallmo-Brita, som i 8!, år burit posten mellan Fremlingshem och Årsunda. Om man antager denna vägsträcka till en och en half mil, så utgör den tillryggalagda vägen fram och åter under denna tid 1170 mil. Sedan postgången blef förändrad, bär nu samma bud posten emellan Årsunda och Kungsgården, en väglängd af omkring 2 mil, 2 gånger i veckan. Detta har nu fortgått i nära 4 år, och utgör sammanräknadt denna väglängd 1664 mil. Sammanslår man båda dessa vägsträckor så finner man att gumman, som nu är 66 år gammal, under de sista 112 åren tillryggalagt resp. 2834 mil. Hon är ännu ganska kry och har utom posten vanligen en hop rätt tungt kommissionsgods att föra, samt kommer sannolikt ännu en lång tid att fortskaffa posten. Då hon sålunda snart skall ytterligare hafva gått sammanräknadt 866 mil, skall gumman kunna säga sig hafva på sin ålderdom vandrat lika lång väg som jordens omkrets. (N. P.)