Aftonbladet – 10 mars 1870, sida 3

hvad bergsbruksidkarne såga. Öch alla öpinions fitringar från dessa håll äro enhälligt för bibe ållandet af förbindelsen mellan Stockholm och bergrlagrra och för Sevallabanan såsom det bäst: medlet dertill. Vidare nämnde talaren en broschyr, i hvilker man sökte smutskasta näringslifvets representante: i Stockholm, föregifvande att de sakna bildning och intresse för det allmänna, att Stockholm re dan förlorat ifrågavarande handelsområde m. m Men det är ganska orättvist detta tal om Stock holms brist på energi, dess slapphet och tillbaka gående. Ehuru Göteborg sedan flere år haft jern vägsförbindelse med bergslagerna och Stockholm icke haft det, går dock mera stångjern till der senare orten än till den förra. Genom Sevallaba nan skulle denna rörelse få en långt större utveck ling. Transporten af jernet skulle kunna ega run under alla årstider, hvilket vore en stor fördel fö de många fartyg, hvilka gå med koloch trälaste: och behöfva ballast af jern. Frakten är i Stock holm mycket kältigare än på de vestra orterna På detta sätt skulle det svenska jernet kunna finn: en ny marknad i Ryssland, sedan nu detta lanc fått jernvägar och börjat gå framåt i materiel hänseende. kitt sådant handelsutbyte bör komm: till stånd, om man icke hindrar det. Skall mar godtyckligt besluta öfver våra handelsförhållanden: Skall man inrätta jernvägskommunikationerna så att man afbryter redan förhandenvarande naturlig: förbindelser och tvingar in rörelsen på andra vä gar? Detta vore ett oerhördt förtryck. Äfven för hufvudstadens försvar har Sevalla linien afgjordt företrädet. Vi kunna ej räkna på att i farans ögonblick vid ett fiendtligt anfall jern vägsförbindelsen söder om Mälaren skulle fortfara Det vore då godt att norr om denna sjö hafva er jernväg genom hvilken hufyudstaden stod i förbin delse med hela mellersta och vestra Sverige, och på hvilken trupper från dessa håll hastigt kunde sammandragas. Jernvägarnes militäriska nytta framhölls redan vid anläggandet af den första stambanan; man bör icke glömma den nu, då man skall anlägga den sista. Vidare inlät sig talaren på en utförlig kritik af öfverste Ericsons jernvägsbroschyr. . Den skil dring, som här gifves af den trakt Salabanan skulle genomlöpa, är mycket olik den som den föregående talaren gifvit. Denne hade framställt trakten såsom särdeles svag och fattig. Läser man deremot hvad öfverste Erieson sagt, skulle man tro, att den vore ett Eldorado. Så olika kan en och samma sak taga sig ut, när man ser den med gynnsamma eller ogynnsamma ögon... Man kan derföre icke så mycket bygga på sådana skildringar. Bäst är att hålla sig till fakta. Talaren ådagalade nu med sifferuppgifter, huru öfverlägset både till befolkning och sädesproduktion Sevallabanans område är i jemförelse med Salabanans. Genbm en jernväg, som går fram genom den bördiga Mälardalen, kan man mycket bättre tillgodose bergslagens behof af mål än genom en sådan, som går genom vattendelaren norr om densamma. Såväl statsutskottet som öfverste Ericson hafva fästat mycken vigt vid den omständigheten, att Salabanan skulle blifva billigare. Dess anläggning skulle kosta 3,000,000 rår mindre än Sevallabananstill följd deraf, att den skulle utgöra en fortsättning af den redan färdiga Upsalabanan. Men: för att ändamålet med Salabanan i någon mån skall vinnas, fordras en bana från Sala till Köping, och 8genomf anläggningskostnaden för denna utjemnas de 3 millionerna.. Föröfrigt om Upsalabanan har för liten trafik, så må man skaffa den trafik genom anläggande af en bibana, hellre än att för att sauvera det misstag man en gång begått hindra bergslagen att komma med sin rörelse till Stockholm. Men icke nog härmed. Statsutskottet såväl som öfverste Ericson få Salabanan 5,000,000 rdr billigare än den andra genom att kapitalisera förluster å Upsalabanan till 2 millioner. Detta påminner om studenten, som förtjenade 100 rdr om året derpå, att han drack punsch till billigare pris vid ett tillfälle då denna fallit. Att komma fram med dylika skäl är att bra mycket räkna på menniskornas lättrogenhet. Det är äfven att göra bra stora anspråk på auktoritet, då öfverste Ericson tror, att alla som Jäsa hans broschyr skola blifva öfvertygade om Salabanans företräde. De 5000 personer, som här i Stockholm petitionerat för Sevallabanan, skola således endast behöfva läsa öfverste Ericsons skrift för att genast inse, att alla de fördelar som de hoppades af denna bana i sjelfva verket bättre vinnas genom Salabanan. Men med all aktning för öfverste Ericsons förtjenster såsom ingeniör och administratör kunna vi omöjligt anse honom för någon auktoritet i statsekonomiska frågor. Bättre skäl måste han framställa, innan vi kunna erkänna honom för en stor statsekonom. Frågan om norra stambanans riktning är, såsom talaren sökt visa, af oberäknelig vigt icke endast för hufvudstaden, utan äfven för hela landet. Ja, vore den äfven blott en fråga för hufvudstaden, kunde den icke vara likgiltig för landet i dess helhet. Det kan icke vara likgiltigt för ett land, om dess huf: vudstad har att motse en ekonomisk utveckling eller ett aftynande. Det senare måste otvifvelaktigt blifva följden för vår hufvudstad, om den skall förlora det handelsområde naturen gifvit den. Från den tiden skall den blott hafva ett kungligt bref på att vara Sveriges hufvudstad. I alla an dra hänseenden skall den blifva en obetydlig stad Talaren yrkade -bifall till regeringens förslag or jernvägen Thureberg—Bevalla och afslag på stats utskottets utlåtande. Den under eftermiddagens plenum fortsatta öf verläggningen öppnades af frih. A. Raab. Han vände sig först mot den mörk: skildring hr Björkenstam gjort af den trakt, Salabanan skulle genomgå. Han hade sagt att jordmånen var dålig. Tal. deremot hade sällan set! så god jord som t. ex. i Huddunge socken, bloti 2!, mil från den projekterade banan. Vidar hade hr Björkenstam talat om skogsbrist, om at skogen var utsågad. Tal försäkrade, att tusen tals lass ved årligen ruttna bort i skogen, emedar det med närvarande kommunikationer icke löna sig att taga vara på densamma. Vid-hans ege sågverk i denna ort låg allt affallet. obegagnadt Detta ville åtminstone han icke kalla skogsbrist Hr Björkenstam hade kallat trakten i nordves om Sala en ödemark. Tal. kände icke huru der med förhåller sig. Men om så är, bevisar det in genting i frågan, ty denna trakt hör lika väl til Sevallabanans område. Man har betviflat möjlig heten af en privatbana mellan Sala och Köping Tal. tviflade icke derpå. Han hade just på lands vägarne i denna trakt funnit den starkaste rörelst han sett på några vägar. En jernbana här skull blifva en af de mest lönanande i Sverige. Ma ville på motsidan nödvändigt draga norra stamba nan i grannskapet af Mälaren. Det föreföll tal besynnerligt. att man så kunde underkänna vat tenkommunikationernas värde. Det är likväl et faktum att på Strömsholms. kanal allena. är lik stor trafik som på Köping—Hult-jernvägen. Trans porten sjö edes är mycket billigare än på jern på FE RARE mand