Aftonbladet – 10 mars 1870, sida 3

synnerligt bekymrade för mormonismens skadliga inflytande på den allmänna sedligheten i anionen. För öfrigt berättas det, att detredan utbrutit oenighet bland mormonerna, i det en sekt, som är villig att uppgifva polygamien, skilt sig från de öfriga. De rättrogna förfölja emellertid anhängarne af denna sekt som hedningar. Handskrift-förfalskningarne i Paris. Den 23 sistl. Februari förekom ånyo detta I celebra mål inför korrektionsdomstolen. En stor mängd vetenskapsmän och nyfikna personer hade iofunnit sig, hr Michael Chaåsles var också närvarande... Bland personer af distinktion sågo vi, säger Indöpendances korrespondent, bakom domstolsmedlemmarnes stolar hr Faugåre, en af våra lärda, som mest studerat Pascal, som mest skrifvit öfver honom och som också var en bland de första att afslöja det bedrägeri, för hvilket akademien, tryggt litande på sin ständige sekreterare, blifvit så illa utsatt. Tilltalade Lucas hade fortfarande samma näiva och förvånade utseende som förut; han var den ende som ej deltog i den munterhet, som flera gånger uppstod bland åhörarne. Det är marterande, sade han till oss, att behöfva sitta på den här bänken, när man blott velat det goda och icke gjort någon menniska illa När han yttrade detta tog han på sig en säker min, liksom han ej visste af den materiella och moraliska skada, han tillfogat hr Chasles och äfven vårt förnämsta lärda samfand. Lucas, som påstod sig vara alldeles utan tillgångar oaktadt de 150,000 francs han fått af hr Chasles, anhöll att domstolen ville lemna honom någon advokat till försvarare. Hr Helbronner blef härtill utsedd, den bästa som den anklagade kunde erhålla. Hr Helbronner yttrade: Hvad man ej finge lemna ur sigte då frågan vore om dettå svekfulla tilltag det vore, att Lucas icke blott adresserat sig till en af.de största matematiker i vårt tidehvarf, utan också till en historieskrifvare, till en samlare, som hade i sin ego en af de mest ryktbara och rådfrågade samlingar, ingen var mera skicklig att upptäcka sveket: att hr Chasles blifvit bedragen kom sig deraf, att han gått sveket till mötes, att han på sätt och vis utsatte den anklagade för en frestelse, som nästan var oemotständlig. Han ville hafva handskrifter till hvad pris somhelst, han var ej nöjd med de-27,000, som den tilltalade lemnat honom; och då han lät öfvervaka och arrestera honom, så skedde dået derför, att han ej skulle sända till utlandet de skatter, han misstänkte ännu skulle finnasi hans ego. Det man qvalificerar såsom tilltag från Lucas sida vari verkligheten blott oskicklighet: denna påstådda öfverensstämmelse mellan 27,000 stycken dokumenter, af hvilka somliga började under sagotiden och slutade vid revolutionen, var just en omständighet, som bort väcka en lärds uppmärksamhet. :Inbillade sig då hr Chasles att historien icke blifvit skrifven före Lucas? Märk bara: till sista upplagan af m:me de Sevignes arbeten hade tvenne medlemmar af institutet ej förmått anskaffa mer än två eller tre outgifna bref, men hr Chasles, han emottager utan misstro 424! Han finner naturligt, att Alenin i bref till Carl den Store åberopar ett bref från Alexander till Aristotelest... att Frans den förste i ett bref till Rabelais anför ett bref af Carl den Store! De gröfsta misstag öppna ej hans ögon; han ser ej de största fel, han tror att Carl den Store undertecknade sitt namn Carolo magno; hr Chasles har verkligen: stor likhet med dessa men? niskor, om hvilka det heter, att de fått ögon för att icke se och öron för att icke höra. Alla anmärkvingar af hr Faugöre, af hr Bernard, af br.Le Verrier,-af-akademien i Elo-4 rens förmådde ej slita bonom ur hans envisa lättrogenhet; förgäfves bevisade man honom, att Pascal icke kunnat 1643 jemföra attraktionen med det skum som bildat sig på ytan af en kopp kaffe af det skäl att den första koppen kaffe ej dracks i Frankrike förr än 11653. Men dessa dokumenters utseende uteI slöt ofta tanken-på svekligt förfarande: det: finnes ett bret från den galliske läkaren CaIstor, stäldt till Jesus Kristus, och som är skrifvet på papper från en fabrik i AngouJlöme. Allt detta och mycket annat borde ha Ivarnat en bildad man för dylika skälmstycI ken, som ej äro så sällsynta. Hvem känner licke huru hr Merimee, pu senator, en gång I roade sig med att mystifiera en annen lärd, IG. Cuvier, Han kände hr Cuviers passion I för autografer af Robespierre: han kommer ; len dag -helt triumferande till akademiens stän.I dige sekreterare med ett bref af Robespierre, Cuvier, förtjust, visar sin nya skatt för sin . vän Charles Nodier, hvilken, uttryckande sin -Iledsnad öfver att det dyrbara brefvet icke blifvit lemnadt till honom, undersöker det och : I upptäcker i papperets vattenstämpel årtalet 11813. Cuvier skyndär bort, helt flat öfver ; latt ha blifvit så lurad. Bland 27,000 dot kumenter funnos 1802 bref af Ludvig XIV, 11 men Ludvig XIV är ja nästan vår samtida... II Hr Chasles, afbrytande: Ursäkta, men dessa I t il bref voro af Ludvig XIII Helbronner: Om jag misstagit mig, så är det--hrr sakkunnige som... En of de sakkunnige: Det är sannt, vi ha begått ett misstag. Dessa bref voro undertecknade: Lowys, vi granskade dem ej så 1 I noga och antogo dem vara af Ludvig XIV, -) men:de äro af Ludvig XIIL i!) Helbronmer: Slutligen borde hr Chasles ej låtit narra sig af påhittet att dessa autogra-I fer förskrefvo sig från en föregifven hr de Boisjourdain. För det första kom denna saga -I långt efteråt och för det andra trodde hr -) Chasles så litet på den, att han inför akaI demien förklarat, att dokumenterna förskrefvo . I sig från annat håll; han uppgaf att de komme från hr Blondeau de Charnage, ehuru denne , blott hade manuskripter på velin, vidare frår g Desmaison. När hr Le Verrier ansatte hornom för hårdt, svarade han: Säg så gerne r latt jag är förfalskaren. Hr Chasles har således ej velat veta af någon kontroll; I slu n I tet af sitt anförande anmärkte hr Helbronhlner, att uppgiften, det hr Thiers skulle h: sagt att han trodde på äktheten hos brefve: