Aftonbladet – 10 mars 1870, sida 2

måste det förefalla att han på detta vis slog sig ned alldeles vid deras portar, just då jag blef husets gäst. Hade han genom list utspanat min ankomst till detta hem? Säkert var det så, och han hade icke låtit någon tid gå förlorad att följa efter. Då en gång en misstanke. —. den misstanke, som är beslägtad med fruktan — har vaknat hos en menniska, äro de obetydligaste förhållanden tillräckliga att ytterligare bekräfta densamma. Händelser, i grunden främmande för vår fruktan, tillfälliga säm-— manträffanden, utan något samband med hvarandra, allt antages af den sjukligt känsliga inbillningskraften som bevis, som länkar i: kedjan. Jag borde hafva tänkt mig — och jag gjorde det — att möjligen Edwin Barleys ankomst icke -hade.nägot att öra med mitt besök vid Chandos och att an var lika okuopnig om detta, som om hvem jag var, men med feberaktig ifver förkastade jag åter denna tanke. Nej, nej! Edwin Barley hade nog kommit till Chandos, emedan jag var der; detta var en öfvertygelse, som af intet förnuftsslut kunde förjagas: Då alla de flydda åren hade förått, utan att han hade närmat sig familjen handos, hvarför gjorde han det nu, om ej med anledning af min ditkomst? (Forts.)