Aftonbladet – 10 mars 1870, sida 2

Jag vet att detta är parken vid Chandos House, men att en främlivg nekades tillträde, var mig inte bekant. Lady Chandos önskar få ega denna plats helt och hållet afsöndrad. Obekanta personer pläga inte gå in här; inte heller skulle ett sådant företag godkännas af henne. Jag förmodar att jag talar med mr Harry Chandos? Mr Chandos bockade sig stelt. Mr Edwin Barley likaså; det var således ett slags presentation. Jag skall draga mig tillbaka, sade den sistnämnde, och måste, som jag förmodar, bedja er om ursäkt för att jag beträdt förbjuden mark; jag tänkte inte på att min promenad härinne kunde vara mindre välkommen. : Mr Chandos yttrade intet för att qvarhålla honom; mr Barley lyfte på hatten och gick; den förstnämnde besvarade häftigt hans helsning och följde honom med sina blickar. Jag undrar hvem det kunde vara? Hans utseende behagade mig inte särdeles. Soin jag tror är det den nya hyresgästen, sir. Jag såg honom nyss der borta. Är han vår hyresgäst? upprepade mr Chandos, Men för all del, miss Hereford! — huru befinner ni er? Ni är lika blek som statyen derborta. Jag slog bort hans yttrande i skämt, ingalunda böjd för att lemna någon förklaring. Mr Chandos gick bortåt parkgrinden. Jag kände sjelf att jag hade biifvit blek; åsynen af Edwin-Barley hade i mitt sinne återväckt hela den gamla fasan för hvad som händt under mitt vistande i hans bus. Och likväl bör jag tillägga att det mindre var minnet af. hvad som händt, som jagade blodet . från mina kinder, än en derlig, omotiverad fruktan för att hän skulld känna igen mig,