Aftonbladet – 10 mars 1870, sida 2

Mycket rätt!... Och en ung dam skulle lätt råka in ibland bränningar... alla böcker äro ej att rekommendera. Kanske skulle ni, sir, vilja ha godheten att välja ut några och lemna mig dem? Med nöje. Jag tackar, sir. Och får jag fortsätta denna, som jag redan börjat? Han kom fram, tog boken ur min hand och såg på den. Othello — ja, den kan ni lä sa. Då han hade återlemnat mig boken och intagit sin förra plats vid trädet, kom en person gående från parkgrinden. Jag trodde det vara en af husets umgängesvänner. Han kom vandrande midt på den breda körvägen med händerna på ryggen under rockskörten, och snart såg jag att det var samma herre, som nyss vid huset midt för parken hade utdelat befallningar till sin betjent. Men, o! — då han närmade sig, kom ett minne sedan forna dagar och sammanpressade mitt bjerta med isande fasa. Jag igenkände genast denne man; det var ju Edwin Barley! Mr Edwin Barley — och icke det ringaste förändrad. Är det något vi önskar, sir? frågade mr Chandos. Ty främlingen gick oss förbi utan att låtsa se oss och vände hufvudet än till höger än till venster, lika nyfiket och obesväradt granskande allt, som om han gått på allmänna landsvägen. Jag behöfver inte något, ljöd det mycket bestämda svaret; luften står oss alla fritt att andas in, skulle jag troOch medan mr Barley yttrade detta, stod -han midt emot mr Chandos, skarpt fixerande honom. Mycket sannt — såvida ni befinner er utanför dessa grindar. Det område;somsträcker sig innanför döm, utgör familjens enskilda promenad.