Aftonbladet – 9 mars 1870, sida 2

dessa träd sträckte sig en bred väg för promenerande. Efter en kort stund hörde jag ett samtal mellan två personer, som tycktes möta hvarandra. Går du här ensam, Ethel, frågade mr Chandos. Ja, det föll mig in att gå ut, jag och min kattunge. Mrs Freeman sade: vänta ett par timmar så kommer jag kanske med. Hon är sjuk. På hvad sätt? Vet inte. Hon klagar ofta; det gör så ondt,i hufvudet, säger honp. Oppnade du bokskåpet i biblioteket och lät gardinerna vara fråndragna? Hvilket bokskåp? Det du vet. Sådana frågor, Harry! just som jag skulle kunna göra något sådant! Du hade nycklarna i går afton. Ingen öppar det skåpet mer än du. Nu kommer jag ihåg att jag låste upp dörren och drog undan gardinerna; jag trodde de voro dammiga, men jag är så säker på att jag trodde mig åter ha tillslutit dem. Jag är mycket, mycket ledsen. Var försigtigare hädanefter, Ethel. Lady Chandos är missnöjd. Ser du, min vän, så länge detta unga fruntimmer är i huset... Men jag kan inte förstå hvad hon har i biblioteket att göra, inföll mrs Chandos med klagande röst. En främling, som hon, behöfver väl inte gå öfverallt i huset. Jag tror att ni alla äro från förståndet, som kunna tillåta henne att alls vara här. Hvad biblioteket beträffar, Ethel, har jag bedt henne...o Jag hörde ej något vidare. Mrs Chandos, som beständigt fick något nytt infali, återvände med snabba steg in; snårt derpå kom, mg. Harry gående, Hc e mig l)) värmade sig. Eke