Aftonbladet – 7 mars 1870, sida 2

på att skrämma lifvet ur denna unga dam Jag är verkligen icke rätt säker på om har ej skulle anfallit henne, ifall jag icke kommit hem i detsamma. Nu sitter hon här fö! att återhemta krafter och mod: Hur var de ni sade? Hvilket hus talade ni om? Jag menar den der-bostaden midt fö parkgrindarne, sir,, började åter mr Dexter sedan han höfligt hade böjt på hufvudet fö! mig. Haines kom öfver till mig nu på morgoden, sade att en herre önskade hyra det och nu genast flytta in. Hvilken herre? Hvad är det för en person? Ingen som hör trakten till, sir; han är alldeles främmande för orten. Haines sade något om en mr Freshfield, men var sjelf ej rätt säker om det var mr Freshfield eller en vän till honom som ville hyra huset. Men hvad Haines med säkerhet vet, är att anbudet är godt och att han går i borgen för hyrans ordentliga erläggande. Godt; det skall fägna mig om någon tar huset, sade mr Chandos. Nej, stig inte upp, miss Hereford; vi afhandla inga hemligheter. Det har, som ni vet, Dexter, stått tomt nu under nio månader och obebodda hus fara inte väl. Mycket sannt, sir. Jag hade äfven för några dagar sedan ett annat anbud, men jag ville ej besvära er dermed, ty jag visste att ni ej skulle antaga detsamma. Det var den der major Mann, med sitt ruskiga sällskap, tillade mr Dexter och sänkte rösten. Åhå! svarade mr Chandos med en förnäm dragning på öfverläppen. Det skulle i sanning generat mig att hafva dem i sigte från mina portar. ; Jag var säker derpå. Han var envis och tycktes riktigt fått smak för platsen. Jag jorde mig af med honom så höfligt jag kunde; vt är till intet gagn att skaffa sig fiender