Aftonbladet – 7 mars 1870, sida 2

Ja, sir; jag såg er, då ni gick, och jag gömde mig i ett hörn af förstugan, när ni passerade. Jag kände strax igen er. Ni måste ha godt minne att känna igen personers utseende, yttrade han leende. Det: var, som jag tror, ett särdeles förhållande som gjorde att jag mindes er, sir. Då jag såg er i Nulle, föreföll ert utseende mig redan bekant, jag var säker på, att om jag inte hade sett er förut, så hade jag sett någon som mycket liknade er. Han vände sig åt mig och betraktade mig en hel minut innan han svarade: Hvem var det, miss Hereford? Det kan jag ej säga, sir — jag ville önska att jag kunde det. Denna likhet mellan er och någon annan ger mig ännu ämne till undran och tankar. Det är inte ett utseende som förtjenar att minnas,, yttrade han med likgiltigt uttryck i sin röst, i detsamma en korpulent herre med en pappersrulle i handen kom in genom porten. Han tog af sig hatten och torkade sig i pannan. Ni ser helt varm ut, Dexter, ropade mr Harry åt honom. Det är en het dag, för att vara på hösten, sir, och jag har gått hitöfver,, svarade den nykomne, i det han vek af från körvägen och kom fram till bänken. Det fägnar mig att träffa er hemma, mr Chandos. Jag har fått ett anbud på det der huset som står ledigt. Mr Chandos makade sig, för att lemna honom en plats, Jag har blifvit en irrande riddare, Dexter, och räddat en ung dam ur käftarne på en arg bhund. Mr Dexter såg ut, liksom han ej rätt visste AL han borde taga dessa ord som skämt eller allvar. SsMin hund, Nero, hade slitit sig lös och höll