Aftonbladet – 5 mars 1870, sida 3

Skulle satta sig 1 iorbindelse med rumanern: i Bukovina samt med hvarje förtryckt nation i mönarkien, isynnerhet med czecherna kroaterna, serberna, slavonerna 0. 8. vV., föl att genom denna förenade verksamhet så mycket säkrare nå sitt mål. Den sorgligt ryktbara Krakov-nunnan Bar. bara Ubryk, som i följd af den förfärliga Ii misshandling hon i klostret undergått blifvit vansinnig och derför intogs på Helig-Andshospitalet i nämnda stad, hår den 24 Febr. derstädes aflidit. Af fruktan för demonstrationer från den uppretade befolkningens sida skulle begrafningen ske i tysthet. Det lindrigast sagdt barska sätt, hvärpå Bismarck i nordtyska riksdagens session den 24 Febr. afvisade den Laskerska motionen om Badens upptagande i förbundet, har väckt mycken ond blod hos den delaf det liberala partiet i Nordtyskland, som, till hån och harm från sina gamla vapenbröder af Fortschrittspartiet, på senare tiden delat ljuft och ledt med förbundskanlern. Jemförelsen ; mellan det aktningsfulla sätt, hvarpå franska I utrikesministern i dagarne uppträdt inför sitt lands representanter och den paschamässiga hållningen hos Bismarck ligger nära till hands, och det nämnda partiets tidningar. ha ej uraktlåtit att framhålla det. Hvad Isjelfva saken beträffar och det mer eller minIdre opolitiska i det af Lasker föreslagna steIget, ställer sig dock flera af de mera ansedda Itidningarne på Bismarcks sida, bland dem äfven Wezer-Zeitung, som i sitt nummer för den 25 Febr. yttrar i anledning af den föregående dagens debatt: Man torde väl icke misstaga sig, om man härleder de förklaringar, som förbundskansleren i går afgaf vid debatten om den Laskerska resolutionen, från motiver, som blott helt svagt återljuda i sjelfva förbandlingarne. Det är ej skäl, härflytande ur den inre politiken, som föranledde förbundskansleren till den så besämdt afvisande hållningen i afseende på Badens inträde i förbundet, utan betänkligheter, som ha sin grund i Europas allmänna ställning. Grefve Bismarck, som år 1866 icke drog i betänkande att utan stöd af den allmänna meningen, ja i bestämd strid mot denna företaga ett stort krig, vägrar nu, då han har det öfvervägande flertalets sympatier på sin sida, att taga ettsteg,som, om om också endast indirekt, kunde medföra fara för ett krig. Han ville ej öfverskrida Main, så länge icke Sydtyskland sjelf, hela Sydtyskland, räcker honom handen. Sällsamt nog påyrkar liberalismen handling, då deremot grefve Bismarck räknar på moraliska eröfringar. Rollerna äro ombytta. Och ändock försvinner det sällsamma, om man be-: sinnar huru helt annorlunda förhållandena äro nu i jemförelse med på våren 1866. Då gällde det för Preussen att vara eller icke varav, eller snarare gällde det storhet eller förnedring. Intet vågspel föreföll för stort inför ett så fruktansvärdt alternativ. Och alla lyckliga l. stjernor förenade sig om att uppmuntra våg: spelet. Ryssland och Frankrike voro invag-: gade i en välvillig neutralitet; Italien räckte l: handen till vapenbrödraskap; den preussiska . armen hade i sin utrustning ett väldigt för-: språng framför Europas alla trupper. Nu äro : insatsen och spelet helt annorlunda beskaf-: fade. Hufvudinsatsen är redan vunnen; den1 måste på nytt vågas för att tillägga en min1 dre vinst, hvilken man utan märkbar afsak; nad ganska väl kan umbära ännu någon tid, hvilken man genom lugn väntan om några l år kan hoppas utan äfventyr stryka in. De lt lyckliga stjernorna ha dessutom intagit enlt ogynsam plats, Kontinentens stora militärstas ter ha hunnit fatt den preussiska beväpnin-1l gens försprång; Italien är tillfredsstäldt ochc skola icke för andra gåpgen ställa sig på(t 1 S 6 fi , f Preussens sida; England skall med yttersta misshag betrakta all utmanande politik af Preussen. Ryssland säväl som Frankrike skall på det bestämdaste bekämpa Tysklands t konsolidering, och Österrike skall naturligtvis uppbjuda allt för att förstöra verket. Det är ej att undra på, om det nordtyska förbundets styresman för tillfället afböjer par-1l tiet och föredrager att af framtiden vänta lt gynsammare utsigter. . Om hela Tyskland e verkligen håller tillsammans, skall han näp-t peligen fråga synnerligen mycket efter de ut-1 ländska makternas goda vilja; men så länge 1 Sydtyskland beter sig, som om det skulle bli lc ett offer för nordisk eröfringslust, skall han 1 försigtigt sjelf undvika skenet att-till Preus-f sens förstoring rufva på ytterligare våldsbragder. Gladstone förklarade den 24 Februarii det engelska underhuset i anledning af en af Hardy framställd förfrågan, att han på det högsta önskade kunna inlemna en bill rörande jordegendomstörhållandena i England och Skotland före andra läsningen af den irländska billen i samma ämne, men att detta vore omöjligt. Deremot hoppades han kunna göra det före den tid, som är bestämd för sistnämnda bills komitebehandling. Samma dag tillkännagaf generalprokuratorn, att åtal för valbestickning kommer att anställas mot sir H. Edwards och Burrell för valen i Beverley, mot doktor Hamilton Kinglake, Vanderbyl och Fermelly för valen i Bridgewater, samt mot Stracey, Hardiment, Towne och Pennefather för valen i Norwich. Flere deputationer, som blifvit utsedda på handelsföreningarnes möten, ha uppvaktat skattkammarkansleren för att uppmana honom att föranstalta en konferens för åvägabringande af ett internationelt mynt. Lowe svarade, att initiativet till en dylik åtgärd bör tillkomma parlamentet. Trots Bernal Osbornes uppenbara impopujaritet i Waterford har han dock blifvit utsedd till denna valkretss representant i underhuset. Den nationelle, kandidaten Smyth bekom 20 röster mindre än sin lycklige medtäflare. De röstandes antal var 916. Dagen flopp icke utan handgemäng, och den väpnade styrkan måste anlitas för att hålla åtskilliga hopar af orostiftare i tygeln. Dessa hade dock derförinnan hunnit i grund förstöra flere hus, tillhörande Bernal Osbornes anhängare, samt antända ett af dem. Från Mexico meddelar Messager francoomåricain följande underrättelser, gående till den 28 Januari: Guvernören i staten Zacatecas har uttaat sig emot regeringen, emedan presidenten Juarez befallt honom återlemna en penningransport. som han nvulioen tagit I haclag ID ÅA ot FE DR kt känt nt OM. Et BR AL RK FR LK Br Br— -—Tj mrs AR Am O DD 2 Nn a