Aftonbladet – 5 mars 1870, sida 2

Tidningsötversigt. Westmanlands läns Tidning innehåller en sakrik artikel om katekesutanläsningen, hvilken vi rekommendera till behjertande at alla som vederbör, synnerligast som det visar sig, att trots alla uttalanden och förhandlingar, som egt rum rörande denna sak, det öfverklagade och i så hög grad förderfliga oskicket ännu fortfar i ganska stor utsträckning. W. L.T. yttrar: Vid 1860 års riksdag ingingo rikets ständer till K. M:t med begäran, att åtgärder måtte vidtagas till förekommande af den öfverdrifna och skadliga katekesutanläsningen. Regeringen utsände då domprosten Toren att i främmande länder studera der öflig religionsundervisning. En vidlyftig berättelse härom trycktes, hvaraf man finner, att någon sådan katekesutanläsning, som i Sverige är den vanliga, ej förekommer i något annat land i kristenheten, hvarförutan hr T. i de bevekligaste ordalag yttrade sig mot denna öfverdrifna utanläsning och framlade de mest talande och högvigtiga grunder för sin Ysigt. Öfver ett nytt katekesförslag hade domkapitlen kort förut yttrat sig. De i Skara och Hernösand förordade större korthet och uteslutande af en mängd öfverflödiga frågor. Det i Carlstad uttalar, att utanläsningen borde begränsas till lilla katekesen och läroboken förvandlas till blott läsebok. Det i Westerås yttrar, att Lindblom, i stället för att förklara, stundom blott omsäger samma sak med andra ord på ett sätt, som måste förvilla nybegynnaren och de enfaldigare, de der ej förmå inse, att saken är densamma, ehuru ordalagen äro ändrade. Allt kraftigare framträdde protesterna mot den tanklösa utanläsningen och de officiella folkskolinspektörerna ha deremot uttalat många gyllne ord och en hjertskärande veklagan. Regeringen var ej heller overksam. Hon utfärdade anvisningar och råd för lärare emot det allmänt öfverklagade missbruket, hvarjemte kongl. cirkuläret af 12 Maj 1865 inrade om skadligheten af en själlös och r långt drifven utanläsning i katekesen. Tillika befaller regeringen officielt, att Lindblomska katekesen, i enlighet med dess plann, blott skall begagnas, dels till ledning för lärare, dels till gemensam läsning (ej utanläsning) i klassen till förklaring af Luthers. Blott de stycken hos Lindblom, som innehålla sådana heliga grundsanningar, vid hvilka vigt ligger på ordalydelsen, må ordagrannt fästas i minnet,, allt annat deri må blott tjena till ledning vid undervisningen. Såedes: Lindblomska katekesen i första rummet en ledning för läraren, dernäst hufvudsakligen äsebok (ej lärobok), och slutligen till utanäsning blott af några kärnstycken, der Luthers behöfver komplettering. Mot ingen k. örordning begås väl dagligen så många tusen jfverträdelser som mot denna! För att icke från någon slags offentlig vuktoritet skulle saknas uttalanden mot det muvarande katekesförderfvet, tog äfven kyrkonötet allvarligt upp frågan. På endast nåra få röster föll der förslaget att formligen estämma de stycken, som borde till ordalylelsen, enligt regeringens föreskrift, läsas