Aftonbladet – 5 mars 1870, sida 2

tllskritva det mit och otörtröttade mMitresse bolagets disponent frih, Hermelin egnat åt bolagets angelägenheter. (H. och I. T.) . — Ett svenskt-tyskt regementes jubileum. Den 12 Februari firade pommerska fusilier-regementet n:r 34, hvilket sedan hösten 1866 garnisonerar i Frankfurt am Main, sin 50:åriga tillvaro och på samma gång minnet at sin uppsättning för 150 är sedan såsom svenskt regemente; ty det räknar sina anor från det svenska Drottningens lifregementen. Redan kl. 10—11 på f. m. hade ett stort antal f. d. regements-kamrater från alla Preussens provinser inställt si Den stränga vinterkylan hade icke afhållit dem från att genom personlig inställelse visa sin tillgifvenhet för sitt gamla regemente på på dess hedersdag. Kommenderande generalen för 11:e armåkåren, infanteri-generalen v. Plonski, var likaledes, på inbjudning, närarande. På jubilei-dagen var regementet i öppen fyrkant uppstäldt på Carmelit-kasernens gård. Den öppna, sidan af quarren upptogs af generalitetet, de gamla regementskamraterna, de öfriga garnisonerande truppernas officerskårer jemte en mängd f. d. underofficerare och soldater vid regementet, hvilka bosatt sig i Frankfurt och kringliggande trakt. Regementschefen, öfverste Wahlert, framträdde nu och höll till manskapet ett tal, ur hvilket vi (utan att för närvarande kunna kontrollera tillförlitligheten af hvarje detalj) låna följande uppgifter: Regementet (förut det 33:e) vore från början af år 1816 bildadt ur de f. d. svenska regementena Drottningens lifregemente och v. Engelbrechtens regemente, och 1:a bataljonen helt och hållet ur lifregementet. Detta sistnämnda vore således stamregementet, och derföre bure nu regementets 1:a och 2:a bataljoner på fanor och hjelmar, såsom minne af stam-regementets tapperhet, inskriften: Till utmärkelse för f. d. kongl. svenska Drottningens lifregemente.. Detta lifregemente uppsattes år 1720 ur två svenska regementen, Westgöta och Uplands. Det hade 2 bataljoner, hvarje bataljon räknade 6 kompanier om 100—120 man hvardera. På hvart kompanis högra flygel var ett antal utvaldt folk såsom grenadierer formeradt, och på venstra flygeln jägare. Uniformen blef ofta ombytt. 1815 bar regementet de svenska nationalfärgerna, mörkblå benkläder samt rockar med gula kragar, uppslag och reve rer, sirade med hvita snören. Grenadiererna hade röda, jägarna gröna och det öfriga manskapet hvita ylle-epåletter med fransar. På tschakoten var en pressad vapenplåt med den pommerska gripen. Officerarna buro ljusblå uniform med gula uppslag o. s. v. samt generals-epauletter. Regementet åtnjöt den utmärkelsen, att af hvarje drottning få emottaga en lif-fana med hennes familjvapen. Genast efter sin uppsättning inryckte regementet i garnison i Stralsund och Greifswald. Ett år senare uppsattes regementet v. Engelbrechten och förlades likaledes i pommersk garnison. Begge regementena rekryterades företrädesvis från Pommern och hade binamnet atyska regementen.. Lifregementet har under sin nära 100-åriga tillvaro deltagit i så godt som alla Sveriges krig, oftast i nära anslutning med regementet y. Engelbrechten.. 1734 marscherade en kombinerad bataljon såsom riks-kontingent till Rhen emot fransmännen. 1757—62, under T-åriga kriget, fäktade begge regementena ärofullt mot preussarna vid smärre operationer, hvilkas basis Stralsund var. Då, 1788 den dansk-norska armen inföll i Sverige, öfverfördes begge regementena till Sverige och gingo i vinterqvarter i Skåne. 1789—90 inskeppades de på örlogsflottan och kämpade segerrikt mot ryssarna i närheten af Reval, under de två dagarnas drabbning vid Kronstadt och de två dagarnas fäktning i Wiborgska viken. 1807 försvarade de ärofullt Stralsund mot fransmännen. 1807—9 inskeppades de ånyo på flottan och kämpade med utmärkelse i flera mindre fäktningar mot ryssarna. Då fransmännen, 1812, midt under freden, inryckte i svenska Pommern och lade beslag på alla inkomsterna, blefvo först de begge tyska regementena afskedade och: derefter de fåtaliga svenska. soldaterna förda som krigsfångar till Frankrike. Då 1813 Frankrikes stjerna var i nedgående, uppsattes ånyo skyndsamlingen begge regementena och togo sedermera verksam andel i Tysklands befrielsekrig 1813—14. Lifregementet deltog i drabbningarne vid Gross-Beeren, Dennewitz och Leipzig, samt i belägringarne af Rendsburg, Friedrichsort, Jilich och Meestricht, och återvände sedan i sina garnisoner Stralsund och Greifswald. Den 4 Juni 1815 öfvergick svenska Pommern genom byte till kronan Preussen, och med denna provins jemväl de begge tyska regementena. I Okt. 1815 blefvo de genom svenska generallöjtnanten Boye lösta från sin ed till kronan Sverige. I December upptogos de i preussiska infanteriet under n:r 33. Uti kriget mot Österrike 1866 var regementet förenadt med öst-preussiska fusilier-regementet n:r 33 till fusilier-brigad och tilldeladt Elbe-armån. Det försattes till 16:e reservdivisionen och var i denna ställning med i fäktningen vid Mänchengrätz och : drabbningen vid Königsgrätz. o Dagen firades sedermera med en festmåltid o. s. v. Vid ingången till salen stod enj dubbelpost i Drottningens lifregementes orenadier-uniform. Skålar druckos, ett lyckönskningstelegram ankom trån kronprinsen, m. m. AP. T.) — Af Svensk FörfattningsSamling har idag utkommit n:r 7, innehållande kommers: ! kollegii kungörelse angående de förmåner, som i a hamnar ära fräömmanda länderas fartveli