Aftonbladet – 5 mars 1870, sida 1

dermera veta att de få bostäder som funnos i närheten af Candos, lågo till höger. Det nämnda boningshuset syntes ganska väl från parkgrindarne och låg ungefär midt för grind stugan, var temligen stort och välbehallet, bade dörr och fönsterluckor stängda och vid orten ett plakat med orden: Att hyran. fåg hade haft lust att öppna gårdsgrinden och företaga en upptäcktsvandring i trädgården, men tyckte mig varit ute länge nog och anträdde derföre hemvägen. 3 Men ett litet äfventyr mötte mig derunder. Just då jag hade hunnit igenom den lilla gängporten vid sidan af de stora jerngrudarne, kom en stor uppretad hund emot mig under ett vildt skällande. Jag kunde nätt och jemnt springa tillbaka och slå igen porten mellan oss; hvarför han icke hoppade öfver den, det begrep jag icke; han stannade på dess andra sida, alltjemnt skällande på mig och rasslande med ett stycke af en kedja som hängde vid hans halsband. Jag, som aldrig hade gjort mig bekant med hundar och af naturen hade en stor förskräckelse för de elaka af deras slägte, stod alldeles stilla, betagen af fasa och vågade ej springa min väg, i öfvertygelse att det vilda djuret då skulle hoppa öfver grinden och rusa på mig. ag hörde någon komma gående bakom mig och såg mig om, i hopp om hjelp. Det var mr Chandos. Han såg genast hvad som var på färde och var i nästa ögonblick vid min sida. Stanna här, miss Hereford. Han öppnade lugnt porten och gick emot hunden; denne tycktes ingalunda hågad att gifva vika, utan stod trotsigt qvar och emottog sin herre med ett häftigt skall. : Nerol Detta ord var nog för att kufva djurets ilska. Nero sänkte hufvudet och blef tyst. VAR (Forts)