Aftonbladet – 5 mars 1870, sida 1

Jag är åter här om en vecka, kära barn. Gör det nu trefligt för dig under tiden. Vid middagstiden for hon jemte Pauline, och mr Chandos följde henne till stationen, men jag lemnades qvar, med orden om huru föga välkommen jag var, ännu genljudande för mitt minne. Huruvida lady Chandos mellan fyra ögon med sin dotter gjorde invändningar emot att jag skulle stanna, eller om hon under tystnad fann sig i detta öde, såsom ett oundgängligt ondt, det vet jag ej. Hvad skulle jag nu taga mig till? Sätta på mig hatt och handskar och gå ut? Detta var verkligen min enda tillflykt. Nereiförstugan träffade jag lady Chandos. Ämnar ni er ut, miss Heretord? . Ja, mylady, om ni ej har något deremot. Men jag går blott derföre att jag saknar all sysselsättning. Kanske skulle ni, mylady, vilja gifva rig något att göra? : Jag tror i sanning ej att jag kan uppfylla er önskan. Det är ledsamt att min dotter lemnade er qvar, ty jag befarar att ni skall finna tiden läng; men jag förmodar att saken ej kunde redas på annat sätt. Jag säger sår endast för er egen skull, min unga vän, tilllade hon vänligt. Jag skulle vara glad om jag kunde göra någon nytta här, mylady. Jag kan sy.n Mina tjenare sy allt för hushållet,, svarade hon. Jag tror det blir bäst om nitar er en god promenad; ni skall finna många vackra ställen här i närheten. Um nitar af till venster, straxt utom portarne, kommer ni till en särdeles frisk och skön nejd; ni kan oå der med all trygghet, hela denna trakt bar en redlig och god befolkning. Jag fann med lätthet den omtalade promenaden och stannade ut nära två? timmar. Under hela tiden som jag gick der, såg jag blott en enda mensklig boning; jag fick se