Aftonbladet – 5 mars 1870, sida 1

skall han inte kunna räddas; läkaren säger att han dör, såvida inte en brytning i sjukdomen inträffar. Du måste fara med första bantåg. Mamma bör ej taga allt efter orden. Madame de Mellissid är så svag för sin son, att om han får lite ondt i ett finger, skickar hon straxt efter en doktor och frågar om det är att befara kallbrand. Barn, det är min vilja att du skall resab ljöd lady Chandos stränga svar. Naturligtvis reser jag; det har aldrig annat varit min mening, yttrade Emily, synbart missbelåten, men bra ledsamt är det. Brefvet till mr Chandos befanns äfver vara från madame de Mellissie och innefattade en bön att han måtte påskynda systern: afresa. Emily steg upp från frukostborde för att lemna rummet och göra sig i ordning till resan, då hon såg att jag följde efte henne. Jag behöfver er icke nu, miss Hereford Pauline kan gerna packa in mina saker. Men jag har mina egna att lägga in. Edra egna! Hvarför det? Alfred de Mellissid är väl inte er man också, så att ni behöfver skynda till honom! ) Nej, men... skall jag då ej fara med er. madame? Visst inte! ljöd hennes afgörande svar Detta skulle vara en alldeles onödig utgift. Jag stod alldeles häpen. Men, madame de Mellissid, hvad skall jag då göra? Hvad ni skall göra? Ni skall helt enkelt stanna här till min återkomst. Hvad annat? Jag är här tillbaka om några dagar: jag vet fullkomligt huru stor monsieur Alfreds lifsfara är! Men jag reser derför, att annars skulle min fruw svärmor skrika ut mig för hela Paris som ett mönster af barbarisk likgiltighet. Mammap, tillade hon och vände