Aftonbladet – 5 mars 1870, sida 1

middag tillsammans — Emily, lady Chandos och jag. Mrs Chandos syntes icke till och mr Harry var på en middag uti Marden, en köping i grannskapet. Följande morgon vid frukosten buros brefven in, som vanligt. Två eller tre voro till tjenstfolket, ett till m:r Chandos och ett till madame Emily de Mellissic. Jag kunde väl tro att han skulle skrifva, ttrade Emily med indolent röst och räckte likgiltigt ut handen efter brefvet, fastän jag vet att han, liksom alla fransmän, afskyr brefskrifning som pesten., Det är ej din mans stil, Emily, anmärkte hennes bror. Icke? Åh... det är min svärmor som har skifvit till mig! Hvad kan nu vara på färde? utbrast hon. O! kan man tänka sig något förargligare? fortfor hon, efter att flyktigt hafva genomögnat brefvet. Alfred har insjuknat; hans inbillade feber har blifvit en verklig, gastrisk feber. Och här skritver. min svärmor att jag genast måste komma tillbaka. Är han illa -sjuk ? frågade lady Chandos. Så säger hon... att hans lif är i fara. Men hon är alltid så lättskrämd och barnslig. -Jag reser ej. Vill du tillåta mig att läsa brefvet, Emily ? frågade lady Chandos mycket allvarsamt. Oändlist gerna! Läs det gerna högt, om mamma så behagar. Nej, se bara på Harrys hur han stirrar på mig med sina stora, mörkblå ögon!Utan tvifvel beundrar han mig i denna stund som ett mönster för kärleksfulla husträr. Emily, är det möjligt att du har läst detta bref? frågade lady Chandos, Ja, det har jag visst! Och ändå kan du tveka ett enda ögonblick? Din mans lif är i stor fara; kanske