Aftonbladet – 4 mars 1870, sida 2

lig blick ur sina mörkblå ögon, liksom för att betyga att han menade hvad han sade. Ja, sir; jag skall göra som ni önskar. Jag gick åter upp i mitt rum, tog af mig hatt och handskar och satte mig ned för att tänka. Hvem var mrs Chandos ? TOLFTE KAPITLET. Utomhus. Dagen blef lång och ledsam; jag kunde omöjligt göra mig hemmastadd. Emily gjorde en promenad i vagn med sin mor och jag lemnades ensam. På eftermiddagen gick jag ut litet, för att se huru de närmaste omgifningarna togo sig ut. En bred, snörrät väg gick till inkörsportarna, något till venster, men på ömse sidor i parken fuonos så många vägar och stigar, så många trädpartier, klippor, höjder och blomsterplanteringar att man ganska lätt kunde förvilla sig deribland och förlora sigte af den rätta uppkörsvägen. Hvad som gaf Chandos ett högst egendomligt drag, var det lilla tornet midt på huset; hade icke ett götiskt fönster förlänat det ett högre anseende, skulle man lätt tagit det för ett dufslag och ingenting vidare. På återvägen gick jag åt granallån; otaliga gångstigar korsade densamma, och omöjligt var att säga, hvarthän de ledde. Träden voro för det mesta ovanligt höga och de lägre buskarne och häckarne ganska täta. Inom tre minuter från då jag lemnade boningshuset syntes ej ens en skymt af dess skorstenar, och rädd att gå vilse, skyndade jag att återvända. Hade icke allt synbarligen vårdats med den största omsorg, skulle er platsen förtjent att kallas en vildmark.