Aftonbladet – 4 mars 1870, sida 2

Ers nåd är mycket god, ljöd svaret. Mrs Chandos var ganska opasslig I i går, men i dag är hon bättre. Hon.. Mera hann hon icke säga. m vacker, ung dam, med utseende af en knappt tjuguårig flicka, ehuru hon i verkligheten var sju eller åtta och tjugu år, syntes i dörren till ett af rummen i östra flygeln. Hon var hvitklädd och hade på hufvudet en liten täck spetsmössa med gredelina band. Hon närmade sig leende. Jag hörde att da var kommen, söta Emily, och skulle varit med eder i går, om jag varit len sade honoch tryckte madam de Mellissics hand. Huru frisk och väl du ser ut!) Så gör äfven du, min vän, svarade Emily. Vi få aldrig döma din helsa efter ditt utseende. Nej, det bör ingen göra; jag ser alltid stark och frisk ut, trots alla mina krämpor. Vill du ej komma in till mig och språka med mig en stund ? Jo, visst vill jag det, svarade madame de Mellissid, i det hon uppknöt hattbandet, vårdslöst räckte mig hatten och sade: Var god underrätta mr Chandos om att ag inte nu vill gå ut. Mrs Chandos, som cke förut hade blivit mig varse, vände sig om och kastade på mig en förvånad blick, nen troligen ansåg Emily mig ej vara värd utt presenteras. Jag begaf mig ned för att framföra helsvingen. Mr Chandos var ännu qvar i eksalen och talade med sin mor. Madame de Mellissie har bedt mig helsa! r, sir, att hon inte ännu vill gå ut. Jag har ej heller väntat det, svarade na småskrattande, ty hon är ombytlig som inden. Säg henne det från mig, vill ni vara å god, miss Hereford? Han gaf mig en halft leende, halft allvar