Aftonbladet – 3 mars 1870, sida 3

SS Saetstit on nt a RE RE Sv. RE 2 RV NRK LA ansträngande göromål. Med honom instämde hr Funck och Hasselrot. Kammaren bestämde I sig för det större beloppet. Alla de öfriga punk: terna i utskottets förslag bifölls utan diskussion. Derefter föredrogs lagutskottets utlåtande JV 13, hvaruti afstyrktes hrr Åke Anderssons, J. Sjö grens, L. J. Hiertas och J. Stålhammars motio ner om ändringar i konkurslagen. I öfverensstämmelse med de båda förstnämnde motionärerna framhöll frib. A. Raab obehöflighetten af en särskild rättens ombudsman vid kon kurser. Han ansåg denna institution endast leda till dröjsmål och kostnad. Utlåtandet bifölls lik: väl i sin helhet! . Vidare behandlades lagutskottets utlåtande JM 14, hvaruti afstyrktes hrr J. Samuelssons; F: Sahlströms, A, Anderssons, PR. Östmans, Pehr Ericssons, E. Lilliehööks och k A. Åstrands mo: tioner om ändringar i gällande stadgar för exekutionsväsendet. Endast 7:de momentet, angående borttagandet af alla lagbegtämningar på grund af hvilka eråbetsinäns Töner utgå till betalande af skuld, föranledde någon diskussion... 3 Motionären i ämnet, hr Lilllehöök, ansåg, att om, såsom nu kan ske, fordringsegare taga halfra lönen, embetsmannen kan för ekonomiska bekymmer blifva urståndsatt att, såsom sig borde; sköta sin tjenst, hvadan han yrkade återremisg. Hr J. F. Caspersson ansåg, att embetsman, såsom hvar och en annan, bör Betala sina skulder, men att man bör göra slut på det oskicket, att han Tantsätter halfva lönen hos vissa fordringsegare och de öfriga få intet, hvadan han yrkade återremiss i syfte att genom ett tillägg till handelsbalken få införsel i embetsmans lön förbjuden. Frih. Sprengtporten yrkade likaledes återremiss. Hrr Gegerfelt, Wallenberg och Nordström yrkade bifall till ötskottets utlåtande. Den förstnämnde framhöll, olämpligheten af att upptaga riksdagens tid med en fråga, som redan är under behandling på annat håll. 2 Utlåtandet återremitterades med 43 röster mot 32. Derefter föredrogs första kammarens tillfälliga utskotts (JV 1) utlåtande JM 2, angående en hemställan till K.--M:t om en ändring i jagtstadgan, åsyftande att befrämja stadgans efterlefvande. Hr v. Gegerfelt ansåg, att det var affattadt i alltför allmänna ordälag. Hrr Falk (i anledning af hvilkehs motion denna hemställan blifvit yrkad) och Schwerin framhöllo nödvändigheten af.några åtgärder för att få jagtlagen respekterad. ; Utlåtandet bifölls äfvensom samma utskotts utlåtanden JM. 3 och 4; angående dels undersökning för väganläggning mellan Skusele kyrka och Ranfjorden i Norge, dels tillägg i förordningarne om lotsOch fyrinrättningarne i riket. Utskottet hade afstyrkt ded detta hänseende-väckta motioner på den grund, att dessa ärenden redan voro föremål för regeringens behandling. Andra kammaren. Vid sammanträdets början föredrogs lagutskottets utlåtande n:r 12, afstyrkande hr OC. Ifvars: sons motion rörande h ) organisationen af domstolsväsendet samt åtskilliga småstäders förläggande unGer TANdörA aa tok os tran a VS hvari motionären föreslagit en skrifvelse till K. Mit med anhållan, det K; M:t, vid behandling af frågan om organisation af underdömstolarne på landet, täcktes rn ocK föreslå ätgärder; 1edande icke allenäst till snabbhet i lagskipningen, utan äfven till bredände af tilfälle för handläpgning af andrå och fleta ärenden vid samma domstolar, ände nu dithörande; äfvensom att K. Mt dervid ville taga i öfvervägande dels om icke åtskilliga af rikets mindre städer — efter vederbörahdes hörande — må kunna med vissa delar af låndet under gemensam domare eller dormistokförenas och domsagörna derefter lämpligen fördelas, och dels om icke, vid inttäffände ledigheter, hädanefter och intilldess reformen hinner genomföras, det vilkor må vid utnämnandet fästas; att innehafvarne af dessa befattningar skola vara utiderkastade den förflyttning samt förändring i tjenstpöring och äflöning, som för ändamålets vinnande anses nödig. f Å Emot detta utskottets i tvenne punkter affattade afstyrkande hade grefve Sparre anfört reservation. och. föreslägit en skrifvelse till K. M:t i onahanda ordäläg som de af motionären i sista delen af hans yrkande här ofvan anförda. Med anledning deraf uppstod en temligen utförlig öfverläggning, som börjades af. hr Carl Ifvarsson. Denna fråga vore visserligen icke ny, men flere omständigheter förefunnes; som för närvarande gjorde dess fråmställning synnerligen lämplig och gåfve densamma ökad vigt, bland: demsden;, att riksdagen för några få år sedai angått till K. M:t med förslag om domstolarnes organisation.; Då denna fråga ännu berodde k K. M:ts-pröfning, vore tiden väl vald att framkomma med. det. förslag: tal. framstält och som ickergiekerut på något-aännat än en skrifvelse till KE. M:t med anhållan om städernas och; landsbygdens hörande i afseende å reformen, samt att först derefter framlägga ett förslag till riksdagen. Så myöket större skäl förefunnes till en dylik ärendets behatdling, som en annan, eller domstolsorganisationeng afgörande först, och den förevarande rågans företagande derefter, skulle fördröja hela reformens genomförande, enär den då skulle mötas af den invändningen, att man först måste erfara följderna af domstolsorgånisationen, innan småstädernas förenande under samma jurisdiktion med landet kunde komma på tal, Ett annat skäl mot reformens undanskjutande låge deri, att den administrativa domsrättens öfverflyttande till domstolarna derförutan skulle bli overkställbar. Hvarje försök i denna riktning.skulle nemligen mötas med den: icke oberättigade invändningen att domstoJarna i allmänhet ha så mycket att göra som de möjligen kunna; hinna med. Bland andra fördelar af förslaget påpekade tal., att ova Syren icke skulle få -så lång väg till tinget och att domrarne icke skulle bli, så att säga, ställda så mycket-på resande fot som för mnärvarande; och ansåg han för den skull, att utskottets åsigt i detta hänseende icke borde vinna uppmärksamhet med mindre visas kunde, att den snarare skulle leda till feformens genomförande: Utskottets motivering för afstyrkande af motionens senare del fånn tal. visserligen mycket underhaltig, men ville dock besvara detsamma punkt för punkt. Utskottet hade till en början ML att hinder hittills icke mött för stads förläggandeunder landsrätt, då staden derom gjort anmälan hos K. M:t och-att sådant äfven hädanefter lärer bifållas, då skäl dertill förefinnes, utan ätt någon åtgärd från riksdagens sida derför erfordras. Detta påstående vore visserligen sannt, men egde endast! i det fall något afgörande inflytande på den före-. varande frågan, om man uppstälde den orimliga principen, att endast städernas intresse borde rådfrågas i en angelägenhet, som rörde landet i dess helhet:Vöre frågan åf en helt och hållet allmän natur så kunde och bordexäfven riksdagen taga initiativ deruti. — Utskottet hade vidare sagt att det-vore sällsynt, att hågon landtdomare skulle vägra att underkasta: sig domsagans utvidgning, då han derigehom-finge större inkomster. Sannt, om frågan betraktades från domrarnes synpunkt.