Aftonbladet – 3 mars 1870, sida 2

rosataft, och möblerna icke öfvertäckta. Jaj undrade i tysthet, hvarför man ej hade låti mig bo der. Fönstret var öppet, jag tog a mig hatten och stod der, betraktande de yttri omgifningarne medan Hill åter gick ned fö trappan, troligtvis för att tillkalla någor af de qvinliga tjenarne. Med undantag af den breda uppkörsvägen som krökte sig kring en sammetsfin gräsplan här och der-prydd af lysande blomstergrupper, visade sig för mitt öga, intet annat är trädpartier, genomskurna af dystra gångar — träd af alla slag, från Jdåga buskväxte till skyHöga pyrantidpopplar och ialla skiftningar från mörkaste till ljusaste grönska Promenaderna utgrenade sig åt alla håll en af dem, alldeles framför mitt fönster, beskuggad af dunkelgröna barrträd, hade isynnerhet ett dystert utseehde. Sedermera fick jag veta, att den kallades gran-allen. Hvarför hela stället på. mig gjorde ett hemsk och hemlighetsfullt intryck, kan jag icke rätt förklara; andra skulle kanske ej känt på samma vis. Chandos behöfver en egen verld hvarigenom dess invånare kunna lefva tänkte jag, der jag stod, ty aldrig har vä något hem varit så stängdt från hela der öfriga verlden, som detta.n Bäst det var, hördes en sakta hvissling genom det öppna fönstret. Den kom ifrån ett nästgränsande fönster; att äfven det stod öppet, derom var jag viss, ehuru jag icke ville böja mig ut och se efter. Nästa minut upphörde hvisslingen; ännu en person tycktes hafva kommit in och ett samtal började. Det var lady Chandos och hennes son, och jag blef ofrivillig åhörare till hvad som högligen måste plåga och oroa mig. Detta är ett af Emilys vanliga, oförsigtiga företag., yttrade lady Chandos. Hon känner likväl nog af våra bedröfliga hem