af det ofvan sagda temligen klart: 1:o tag bort vanfrejden och låt brottet, då det genom straffet blifvit försonadt, vara glömdt. Man har ju redan medgifvit, att det efter några år må glömmas, hvarföre ej taga steget fullt ut? Att ingen fara deraf uppstår synes åtminstone både stiftarne af nuvarande strafflag och åtskilliga domstolar hafva antagit, då lagen medgifver att vanfrejd i åtskilliga fall må ådömas på lika kort tid som straffarbetet, ja till och med kortare och de senare stundom begagna denna frihet. 2:0 Sätt straffet efter brottet och ej efter det antal gånger dylikt förut må hafva af brottslingen blifvit begånget, ty detta har han ju redan försonat och 3:o I stället för att inskränka latituden, utsträck den i åtskilliga fall, samt sök bot mot missbruk deraf på annat och lämpligare sätt och man skall inom icke alltför lång tid hafva underhållet åt fångar nedsatt till hälften utan att säkerheten deraf skall lida. Har det icke alltid och allestädes visat sig, att mildhet gör bättring, hårdhet trots och motstånd, hvarför skulle icke så ske äfven i detta fall? Ins. har så länge varit nödsakad betrakta detta ämne och dess verkningar samt sett så mycket elände deraf; han har sett så mången redlig vilja till det goda motarbetas och omintetgöras, att han trott det vara sin ovilkorliga pligt att härom säga sin mening, endast beklagande sin oförmåga att så som han önskat uttrycka densamma. Han hoppas dock att någon bättre lottad i detta afseende skall uppmärksamma hvad här blifvit anfördt och derför som sig bör verka.