Aftonbladet – 2 mars 1870, sida 3

Vi fästa uppmärksamheten på nedanstående insända uppsats, författad af en person, hvilken under åtskilliga år haft tillfälle att på nära håll iakttaga de förhållanden han berör. Då han yrkar en utsträckning af latis tuden är det en utsträckning nedåt och således en förmildring af straffen han påyrkar och hans åsigter äro således icke så skiljda från hvad man på andra håll föreslagit, som han sjelf synes antagit. Uppsatsen har föl jande lydelse: Något om det stora antalet brottslingar och anledningarne dertill. Den som skrifver dessa rader har under en följd af år varit i tillfälle att betrakta detta ämne och som detta nu inom riksdagen afhandlas, har han trott sig böra offentliggöra de åsigter hvartill han kommit. Förnämligaste orsakerna har han trott sig finna i tvenne strafflagens bestämmelser: Vanfrejden och den omåttliga förhöjningen i straffet vid itereradt tjufnadsbrott. Hvad den första orsaken, vanfrejden, angår, vet ju hvar och en att en dermed behäftad menniska utskjutes hvar han kommer; ingen vill taga honom i sitt arbete, ingen gerna i sitt hus, ingen umgås med honom. De enda som härifrån göra undantag äro endera synnerliga menniskovänner, och sådana finnas här tyvärr ej många, eller sådana, som ej hafva så synnerligen stark rättskänsla sjelfva och i hvilkas sällskap den förut fallne ej gerna förbättras. När nu det allmänna rättsmedvetandet är så strängt, och för strängt, ty det är det då det går utom både klokhet och den kristliga barmhertigheten, hvarföre då utbasuna ett begånget felsteg; hvarför förordna att det skall i den felandes förnämsta betyg, hans prestbetyg, intagas? Är detta ej att stänga vägen för honom från återgång till.ett bättre lif. Hvem vill nu gifva honom arbete, hvem vill åtaga sig honom? Som ofvan nämndt, knappt någon: och dock behöfde han nu bäst allt det stöd han kunde erhålla. Nu drifves hän af nöd i vanliga fall åter till brott och blir en brottsling för hela sitt lif och en börda för samhället... Och-hvartill gagnar. detta intygande af ett begånget och försonadt brott? Mer än ofvan är sagdt lärer väl icke behöfvas för att visa att icke någon deraf förbättras, och att deraf för andra erhålles något :skydd, lärer väl icke af många påstås; förmodligen skall det då vara för att upplysa domaren derom, då en person åter bes går ett brott.. Men lagen medger ja icke att sådant må tagas i betraktande vid mer än ett slag af brott: tjufnadsbrottet — ty rån, der så äfven får ske, är ju ej annat än under synnerligen försvårande omständigheter begången stöld? Härmed är man således inne på den andra orsaken till det stora antalet brottslingar straff-förhöjningen för iteration af nyssnämnda brott.Dennastraffförhöjning, är den verkligen. billig och rättvis? Se här: För andra resan stöld förökas straffet med högst två års straffarbete, för tredje minst två, högst sex -års straffarbete och fjerde: resan straffas med minst sex års straffarbete, högst sådant för lifstiden. Den som något handlagt dylika ärenden vet mer än väl att gamla brottslingar genom. de långa. strafftiderna blifvit så vana. vid fängelset att de icke frakta detsammma; de kunna för en obetydlighet ådraga sig det längsta straff. Ett tillgrepp för några öres värde är nog härtill, det veta de, och ändock kan icke sådänt afhålla dem derifrån. Ja flertalet af.dem, som dömas för tredje och fjerde resan stöld, hafva dervidtillgripit obetydligheter. Hvartör handla de så? Jo friheten har för dem intet värde! I början, efter första gången undergånget straff, vilja de vanligen bättra sig och derför söka de arbete, men. som förut nämnts. få de svårligen något. Sedan de: oftare varit i fängelset blifva de-i-de flesta fall oförmögna till hvarje omtänksamhet och tankeansträngning, :derigenom att de blifvit afvända från all sjelfz verksamhet... Andra ha så länge sörit för alla deras -lefnadsbehof att de äro aildeles bortkomna, då-de sjelfva-skola börja dermed, De få tillföljd häraf, då de äro frie och skicka sig ärligt, ofta svälta och frysa; det slippa de i fängelset och då härtill kommer att bland fångarne ingen är bättre än den andre, om ej möjligen. den-gröfste brottslingen, ingen der visar dem förakt, utan de, bland dem med hvilka de vistas, känna sig obesvärade, kan man då undra öfver att friheten för dem utder. sådana förhållanden icke har något I1ockande? Ett bevis på sanningen af detta på stående torde väl vara det faktum att så många hundrade personer frivilligt ingå på straffoch arbetsinrättningarne, Skulle det under sådana förhållanden icke vara skäl att häruti göra någon ändring? Är det omöjligt att skrifva en lag så att den med-klokhet .ådomarens sida rättvist bestraffar hvarje brott sådant det är; antingen det nu är: första eller fjerde gången någon förbrutit sig? Insändaren tror det ej. Men dertill fordras en vidsträckt frihet på domarens sida eller som det blifvet brukligt ätt benämna den, latitud; och dock är-det denna man nu vill inskränka. Hur omöjligt är det icke mången gång redan nu, med den frihet som finnes, för domaren att rättvist bestrara ett brott. och hur mycket omöjligars skall det icke blifva om denna frihet inskränkes ? Gif, för att taga ett exempel, akt på ett brott, som för närvarande rarsakas vid Stockholms . rådhusrätt. Der är en person tilltalad för förfalskning af en-riksdalerssedlar och några för det de utprånglat dessa. Af nämnde utprånglare äro tvenne, som påtagligen hafva begått detta brott af oförstånd och lättsinne, enär de derpå ingenting förvärfvat och de ganska öppet talat derom, samt en tredje, som skall gjort det af nöd. Den ene köpte för en falsk. sedel några stycken päron och erhöll för sitt besvär ett deraf samt fick vara med om att supa upp resten af riksdalern, den andres brott är ungefär lika. Men ändå värre är det med den tredje, en enka, hos hvilken förfalskaren bodde. Hon förstod hvarmed han sysselsatte sig och varnade honom derför, men, som det uppgifves skall en gång, då -hon var utan bröd för sig och barn, förfalskaren bedt henne att ett af Ihennes. Barn, 8 å 10 år gåmmalt, skalle få gå och vexla en sedel, och åt dem köpa bröd; och härpå skall: enkan ingått samt skickat barnet i detta ä ide. Nu skola dessa ut