Aftonbladet – 2 mars 1870, sida 2

mod och sade med -ett skarpt uttryck af tillrättavisning i rösten:: s Miss Hereford, den herre, med hvilken ni talar, är. min bror, mr Chandos! Hade jag nu åter gjort mig skyldig till en försummelse då jag, glömsk af min unders ordnade ställning, icke -titulerade den unge ädlingen med sir,? Jag förmodade att detta var madame de Mellissies mening och jag tror så ännu. Jag hade talat till mr Chandos, som till en jemnlike; med blygselns rodnad på mina kinder lofvade jag inom Mig att bättre taga mig tillvara. 3 Emily, mitt älskade barn, välkommer!, Ett litet, magert fruntimmer hade inkommit i förmaket och slöt Emily i sina armar. Detta. var lady Chandos. Hon var ;klädd i en liten, fin sorgmössa, klädning af-tjockt, svart siden och svarta mitainer på de fina händerna. Hennes näsa var. spetsig och, an sigtet alltför rödt, till följd af dålig helsa; synbarligen hade hon aldrig varit så vacker som dottern och sonen; det enda tycket mellan henne och den sistnämnde, var det med svårighet bekämpade sorgsna uttrycket i an letsdragen, som i rösten. Då hennes blick föll på mig, studsade hon, synbart oberedd på åsynen af en främling. Miss Hereford, mamma — ett ungt fruntimmer, som jag engagerat till ressällskap, Alfred ville på inga vilkor att jag skulle fara ensam. a Lady Chandos vände sig till mig med ett vänligt leende, men jag kunde ej återHålla den öfvertygelsen, att denna vänlighet var tvungen. sir Mig tyckes att du borde mera passat att taga miss Hereford under ditt beskydd, in tvärtom, min bästa Emily, sade höj. (Forts.)