Aftonbladet – 1 mars 1870, sida 3

Of Or EA der det nuvarande jem örelsevis lugna tillståndet i Frankrike behöfva dock ej åtgärderna vara af så omfattande art som 1849, då Majinsurgenterna stäldes inför den höga domstolen i Bourges, och då en armåkår af 8000 man förlades i närheten af staden, och den 4000 man starka garnisonen förstärktes med gendarmeri, mobilt nationalgarde och polis. Domstolen sammanträder, som bekant, denna gång i Tours. Sedan sitt inrättande af den konstituerande församlingen 1789 har hon fem gånger varit samlad: två gånger i Orleans, första gången 1791, för att döma de personer som voro komprometterade i Ludvig XVI:s försök till flykt, och andra gången för att döma de personer vid Ludvig XVI:s hof, som voro anklagade att ha stått i hemlig korrespondens med emigranterna i Coblenz; vidare en gång i Vendöme, dit Baboeuf och hans medanklagade voro instämda; fjerde gången, som vi ofvan nämnt, i Bourges (1849) och femte gången (äfven 1849) i Versailles, för att döma dem som deltagit i protesten mot den romerska expeditionen. I Bourges var Louis Blanc och i Versailles Ledru Rollin den förnämste af de anklagade. De kostnader dessa rättegångar förorsaka äro ovanligt stora, då alla, domare, jurymän, alla civila och militära tjenstemän som i någon egenskap tjenstgöra vid domstolen erhålla betydliga arvoden. Det är ej bekant, om prins Murat vid samma tillfälle skall ställas inför domstolen eller om hon för hans skull sedermera skall särskilt inkallas. Det synes bekräfta sig, att man hos den häktade maskinarbetaren Megy funnit en detaljerad planritning öfver rummen i Tuilerierna samt ett inbjudningskort. — Det säges att bemödanden gjorts för att förmå familjen Noir att afstå från sin afsigt att begagna sig af Gambettas biträde vid den civilrättegång familjen ämnar anställa mot prins Pierre. Man skall ha erbjudit familjen 100,000 francs i skadestånd. Har detta anbud verkligen blifvit gjordt, är det ej mycket troligt att det antages, ty, som bekant, har Louis Noir förklarat sig endast vilja yrka på en nominel skadeståndssumma af en francs. I Spanien befarar man alltjemnt utbrottet af en carlistisk insurrektion, och regeringen har med anledning häraf vidtagit allvarsamma försigtighetsmått. Natten mellan den 16 och 17 Febr. voro trupperna af Madrids garnison konsignerade i sina kaserner. Man fruktar särskilt ett öfverrumplingsförsök mot citadellet i Pampeluna. I San Tlidefonso de la Granja har en liten carlistisk resning egt rum. I de mindre städerna och byarna i Catalonien draga dag och natt skaror omkring gatorna under rop af: Lefve Cabrera! Lefve Carlos VII! Lefve religionen! Död åt de liberala! Dessa fly derför från de orter, der de äro i minoritet, till Barcelona. I närheten at Iqualada (Patalonien) utbreder ett band af 40 man allmän skräck. Dess medlemmar äro allmänt bekanta; de sköta eljest fredligt sina sysslor och samlas endast när det gäller att plundra ett hus eller resande. Ingen vågar angifva dem. Staden har redan blifvit öfvergifven af de flesta af sina invånare. Äfven från flera andra håll af landet omtalas prof på den tilltagande vildheten och laglösheten, några af den mest upprörande art. — Det påstås att efter presterskapets förslag påskdagen skall vara utsedd till dag för resningens utbrott. Tidningarna meddela en skrifvelse som hertigen af Montpensier tillsändt hrr CampoSagrado och Mendez-Vigo, hvari han uttalar sin tacksägelse till det stora antal af valmän Asturien, som vid de senaste valen gifvit honom sina röster. Hertigen förklarar i detta bref, att Spanien nu genom tradition, adopation och personlig förkärlek är hans enda ädernesland. Den senaste öfverlandsposten från Indien berättar, att Great Eastern med telegrafkabeln Suez-Bombay anländt till den sistnämnda staden. Från Japan berättas, att hr Lay med reeringen derstädes afslutit ett fördrag om byggandet af en jernbana. Han är representant för kapitalister, som anförtrott honom penningar, hvilka skola försträckas den japanesiska regeringen att användas till offentiga arbeten. Han förskotterar henne nu särskilt en summa af 1 million pund för anlägsandet af en jernväg från Yeddo till Osaka, ungefär 300 engelska mil. Banan, som skall byggas af engelska ingeniörer, blir regerinsens egendom. Kyrkomötet i Rom har börjat diskussioren öfver katekesen och inträder dermed på let sista stadiet af de mera fredliga förhandingar, som skola föregå striden om påfvelömets ofelbarhetsanspråk. 1 denna fråga yttrade sig kardinal Rauscher, hvars tal dock ill följd af kardinalens sjukdom upplästes af viskopen af Gurke, kardinal Mathieu, Unserns primas, erkebiskopen af Tours samt viskop Dupanloup. Denne sistnämnde gissade dem, som tro sig från Rom kunna för len katolska verldens civiliserade nationer liktera en katekes. Församlingen var ej synnsamt stämd mot förslagen, säger Allgem. 4eitung, men sinnena kunna knappt mera koncentrera sig på temata af mindre stor beydelse. Alla tänka på den afgörande strid, om förestår. Dock hoppas på båda sidor nånga, att den ännu kan undvikas. Den otande vändningen i den franska politiken ar ingifvit allvarsamma funderingar. Den rar redan i slutet af Januari bekant i Rom, nen de afgörande instruktionerna ankommo örst hit den 5 Februari och gjorde ett djupt och oangenämt intryck. Fordom kunde det romerska hofvet med hotelsen att fly till Malta under engelskt skydd förhindra fransnännens aftåg; men vid det nu rådande goda förståndet mellan Frankrike och England har letta medel blifvit obrukbart. Man vet ganska väl i Vatikanen, att ingendera af de oåda makterna vill bjuda handen till att ipprätta den påfliga absolutismen. Ett bevis på, huru kraftigt den franska noten verat, är, att den förhemligats at det påfliga i0fvet. Den romerska utställningen af alster af katolsk konst öppnades den 17 Februari af påfven i egen person. En mängd nyfikne, som kanske mer hade lockats ut af det förledande vackra vårvädret än af honnet att