Aftonbladet – 1 mars 1870, sida 2

alla hade gått, allt emellanåt upprepande för mig sjelf att jag blott var en fattig guvernante, och kon madame de Mellissid nåe miss Chandos af Chandos. Det är rätt snällt att ni så snart har kommit och gjort mig en visit, miss Hereford ! Jag har kommit som en bönfallande, snarare än i egenskap af umgängesbekant, madame de Mellissig. Kan ni skänka mig fem minuters samtal? Jag kan skänka er tio, om ni önskar, nu, sedan dessa dagdrifvare äro borta. Jag meddelade henne min ställning; att jag skulle lemna mrs Paler, der jag var uttröttad af för mycket arbete; att jag hade trott henne möjligtvis kunna gifva mig förslag på en plats och att jag i denna händelse hoppades att hon ville rekommendera mig till densamma. Hur löjligt att ni, Anna Hereford, skulle komma till mig i ett dylikt ärende! inföll hon skrattande. Just som jag någonsin hörde ett ord om lediga guvernantsplatser! Man pratar mycket nu på förmiddagen om att James Paler varit en sådan idiot, att han ruinerat sig på vadhållning. Att han förlorat runda summor, det är säkert, ty tidningarne yttra ett och annat i den vägen som ej kan missförstås. Gud ske lof att Alfred inte har den svagheten, fastän han nog annars kan ha en svag hjerna. Men säg — är det ej ett fasligt lif att vara guvernant? Hos mrs Paler har det varit tröttande. Jag hoppas att kunna få en lättare kondition hädanefter. Jag vill visst inte säga att det är ett lif som behagar mig, eller som jag af fri vilja skulle välja, men jag måste finna mig i mitt öde.n Ja, det kan nog vara rätt, Jag skall