Aftonbladet – 28 februari 1870, sida 2

M. Mellissd närmade sig vid denna kallelse och samtalade med mig för det återstående af qvällen. Hvilka stora förändringar, hvilka sorger kan icke en ny dag hafva i beredskap åt oss! Det var på morgonen, dagen efter denna soirö. Jag hade varit i skolrummet med mina fem elever, men nu gått in i mitt rum, derbredvid, för att under några minuters stillhet läsa ett bref som just nyss anländt från mille Barlieu, som vänligt uppmanade mig att komma till dem, såvida jag icke lyckades erhålla en god plats då jag lemnade mrs: Paler... Hastigt slogs dörren LEE och mrs Paler inträdde; hon var. dödsblek,. höll ett öppet bref i handen, såg på en gång förskräckt ochdesperat ut och kunde knappt tala för sinnesrörelse. Jo, här är vackra nyheter! utbrast hon till slut och under det hon talade stegrades röstens styrka ända till skrik; fasliga händelser, som komma öfver mig liksom ett åskslag! Inbillar han sig kanske; att jag skall öfverlefva sådant? Ack, mrs Paler, hvad har händt? Ni ser både sjuk och förfärad ut. Ni har visst fått ledsamma underrättelser! Vill ni säga mig dem? å Hvarför skulle jag annars kommit in till er? inföll hon i en ton som förrådde lika mycken förbittring som bedröfvelse. Jag gick först in i skolrummet för att träffa er, och skrämde flickorna; de ville följa med mig hit in och jag stängde in dem. Jag måste berätta saken för nagon, annars qväfs jag, — mina känslor ha alltid varit-af en demonstrativ natur; — inte som hans, den släge, kallblodige räfven! : Mina tankar flögo till mr Paler. Han häde nu ön längre tid, alltsedan medie af Maj variti