Aftonbladet – 28 februari 1870, sida 2

—— 2r——— MMMM Glömt er!upprepade hon med en hastig blick på mig. Hafva vi då någonsin förut träffats? Ö Under längesedan. flydda år; då ni var miss Chandos. Jag är. Anna. Hereford. Hon såg öfverraskad ut, gömde nästa ögonblick sitt ansigte i händerna, men jag är ej rätt säker på att icke dess. uttryck af blygsel var betydligt blandadt med;skrattlust. Säg aldrig ett ord om -den tokiga tiden, om ni har en skymt af vänskap för: mig! Alla säga det vore bäst om minnet deraf kunde sänkas ända ned på hafsbotten. Jag borde strax ha igenkänt er, — samma goda ansigte, — de samma milda lugna ögonen med sina långa, mörka fransar, samma ärliga uttryck och hjertliga leende. Men ni har växt ifrån allt igenkännande; jag vill ej derföre säga att ni är någon jättinna nu heller. Hvilken escapade det var! de dygdesamma mamsellerna Barlieu skola aldrig hemta sig derefter. Jag ämnar någongång besöka dem personligen för att bedja om deras förlåtelse. Blef äfven ni förskräckt vid mitt företag? Ja. Men har det skänkt er lycka? sHverti talaår om lycka på en supe? Ni måtte vara lika naiv som alltid, Anna Hereford. Har den der Johnstone lemnat. sin plats?; Ja, för länge, längesedan. Hon stannade endast några månader. Melle Barlieu tyckte aldrig rätt om henne. Jag undrar just hvem som hade kunnat tycka om henne? Ni har således verkligen blifvit guvernant? Ja;jag har nära ett år varit här i huset.n Ni måste bedja om tillåtelse att komma och helsa på mig. Alfred, här har jag träffat en af mina forna skolkamrater. Jag är nästan säkor på att du känner igen Konnep