Aftonbladet – 26 februari 1870, sida 2

ANNA HEREFORD.) Mrs H. WOOD. Öfversättning från engelskan af Thora Hammarsköld, Vill ni ha något att äta? frågade den äldsta. Om ni bara ringer, så får ni hvilketdera ni sjelf önskar: middag eller te. Vi hafva både ätit middag och druckit tå; mamma har det inte, men ni kommer ej att äta tillsammans med mamma. Medan hon ännu talade, hördes något buller nere i trappan och alla rusade ut. Det befanns vara mrs Paler, som kom hem och begaf sig upp i sina rum. Jag fick bud att gå upp till henne. Naå ni har således lyckligt och väl kommit hit, miss Hereford? vöro hennes helsningsord, temligen vänligt sagda, men hon räckte mig icke handen. Jag har blifvit bekant med mina elever, madame. Jag visste inte att de voro så många. sInte det? Ah, ni har glömt det! Utan tvifvel har jag nämnt hur många de äro. Det tror jag ej. Jag ansåg de båda unga flickor, som följde er till Nulle, för edra enda barn. . Mina enda barn! Åh, Gud bevare mig, miss Hereford, hvilken id. Jag har jua sju barn och har mistat två, det gör mig nio och kan väl blifva ännu flera. Ni kommer att åtaga er de fem flickorna; fem äro lika lätt undervisade som två. Jag gjorde ingen invändning. Jag hade kommit i afsigt och förboppning att till det yttersta söka uppfylla minå vligter; jag vill dock icke neka till att de fem geverna på förhand syntes mig fruktansvärdt många, i 2) Ba ÅA, B, ur 28-—46,