Aftonbladet – 26 februari 1870, sida 1

INO väll, F TedSsgavan 23;J. 5. DTOmS, NOTTIanasgavan a J. Falk, hörnet af Nybrooch Riddaregatorna; Otto NNONSER emottagas å Aftonbladets båda Annonsutgifvare: A. W. Dufva. — Redaktionsbyrå: N:o 8 adstryckeriet, Munkbrogatan JV 8.) I STOCKHOLM den 26 Fbernari. Kamrarne hafva i dag tillsatt det särskilda utskott, åt hvilket de beslutit öfver) lemna behandlingen af hr Palanders motion -l om reorganisation af sjöförsvaret. Dervid ha blifvit utsedda till ledamöter: ) Af första kammaren: Her De MarS, C. Ekman, Henning Hamilton, H. Wachtmeister (alla med 73 röster), Skogman (72) samt Nisser och von Platen (hvardera med 71 röster). Af andra kammaren: Hrr Adlersparre och Palander (159 röster hvardera), V. von Steijern (153), Carlsund (101), frih. Koskull och Ola Månsson (94) samt Tjernlund (92). (När I mast i röstetal var hr Mannerskantz med 65 röster). ) Till suppleanter utsågos: ) Af första kammaren: Hrr Petre (62), GylIlenram (59) och von Koch (33). Af andra kammaren: Hrr Tenger (100), P. l Andersson i Säby (89) och Ljungman (85 ) I röster). Kamrarnes sammanträden hafva för öfrigt upptagits af vidlyftiga öfverläggningar rörande åtskilliga lagfrågor, men hafva af för-I handlingarne om dem endast negativa resultat vunnits, enär två af de behandlade förslagen fallit på endera kammarens motstånd och det tredje blifvit af båda kamrarne återI remitteradt. Sålunda förkastade första kammaren lagutskottets i dess utlåtande n:r 9 framlagda I förslag, att riksdagen skulle i skrifvelse till IK. M:t avhålla om utarbetande och framläggaände för riksdagen af förslag till sådana förändrade stadganden angående deltagande i bygnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse, att dessa åligganden skulle blifva för medlemmarne af Hingslagen, efter billiga grunder, gemensamma, Af den förda diskussionen framgick, att motståndet, hufvudsakligen härrörde från obenägenheten hos innehafvarne af privilegierad jord att deltaga i detta onus, från hvilket de nu äro befriade. Detta vore, menade t. ex. hr Tornerhjelm, en eganderättsfråga, och förslaget åsyttade att fråntaga egarne af den privilegierade jorden en förmån, som varit med denna jord förbunden då, de af densamma komme i besittning. ÅA andra sidan erinrades, ehuru förgäfves, om obilligheten deraf att låta ett sådant stigande onus som detta drabba uteslotande en klass af jordegarg, och hr Lagerstråle fästade särskildt uppmärksamheten på det nära I samband, som egde rum mellan denna fråga och det under beredning varande förslaget om en reorganisation af underdomstolarne på landet; men kammaren förkastade det oaktadt förslaget med den ansenliga majoriteten af 77 Tröster mot 20. Andra kammarens enhälligt I beslutna bifall till detsamma har således ingen annan betydelse än det vitnesbörd, det innefattade, om den olika ställning de båda kamrarne intaga till denna fråga. Icke bättre öde rönte i första kammaren lagutskottets förslag om en framställning till K. M:t att i öfvervägande måtte tagas om ej den byggmadsskyldighet å prestboställen, som för närvarande åligger församlingarne, lämpligen kunde af boställsinnehafvarne öfvertagas och motsvarande förhöjning uti öfriga förmåner i stället dem tillerkännas,samt att till riksdagen måtte afgifvas proposition om dei sådant hänseende erforderliga lagförändringar, hvartill riksdagens samtycke grundlagsenligt erfordras. Förslaget förkastades såsom enligt de fleste talares åsigt hvarken tillfredsställande för församlingarne eller för presterskapet. Ungefär enahanda argumentation ledde i andra kammaren till ett beslut om återremiss. Naturligtvis har frågan dock genom första kammarens afslag för denna riksdag förfallit. Båda kamrarne hafva till lagutskottet återremitterat dess utlåtande JZ 11, som föreslår en sådan ändring af stängselförfattningen, att deri skulle intågas en bestämmelse att der, till följd af ortförhållanden eller andra omständigheter, det funnes lämpligt att stängselskyldigheten för särskildt landstingsområde ordnas efter andra grunder, än de i författningen i allmänhet bestämda, det skulle vara K. M:t förbehållet att, på framställning af vederbörande landsting, derom förordna. Det vigtigaste inkast som i sak gjordes mot detta förslåg af dem, som i allmänhet önskade framgång åt detsamma, var, att det ansågs kunna lägga hinder i vägen för stängselskyldighetens ordnande olika för vissa delar af ett landstingsområde, der lokala förhållanden dertill kunde gifva anledning. I formelt hänseende invändes mot förslaget, synnerligast inom andra kammaren af hrr Sv. Nilsson och A. Bergström, att det till afgörande af K. M:t i ekonomisk lagstiftningsväg öfverlemnade en angelägenhet, som i sjelfva verket tillhörde civillagen, och följaktligen endast kunde af konung och riksdag gemensamt afgöras. Andra talare befarade dels att det vore olämpligt återgå till en landskapslagstiftning, då man numera ernått enhet i lagstiftningen inom riket, dels att den myndighet man ville åt landstingen inrymma, kunde på vissa orter medföra en reaktion i afseende å de framsteg, som på senare tiden gjorts i lagstiftningen om stängselskyldigheten. Åtskilliga praktiska olägenheter påpekades äfven, såsom t. ex. svårigheten för dem, som bodde vid gränserna at olika områden, att veta hvad de hade att rätta sig efter och att ställa sig bestämmelserna till efterrättelse. t Å andra sidan framhölls omöjligheten att åstadkomma en lagstiftning i detta ämne, tillämplig för hela riket, samt att här företedde sig ett särdeles godt tillfälle att nåi got utvidga landstingens befogenhet. Andra kammaren har, hufvudsakligen med anledning af formella anmärkningar, återremitterat bevillningsutskottets förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om mantalsoch skattskrifningarnes förrättsinde. Första kammaren, slutligen, har i enlighet med ett dess tillfälliga utskotts utlåtande afslagit hr v. Essens motion om Stockholms och Upsala läns förening till ett lä