Aftonbladet – 25 februari 1870, sida 2

skulle anstå mig och föreslog att vi skulle följas åt till hotellet Gyllne lejonet, der de bodde. Med stor ifver omfattade jag detta förslag. Ordet Paris utöfvade äfven på mig en viss trollmakt; att komma till denna stad syntes mig nära på lika herrligt som att vinna inträde inom elyseens porter. Ack, mille Annette, låt oss gå! Kanske skall jag duga för platsen. M:lle Annette log godmodigt åt min oförbehållsamt ådagalagda ifver att ombyta hem, och samma dag begåfvo vi oss på vår expedition. Gvyllne lejonet var öfverfullt af resande; familjen Paler hade icke kunnat erhålla någon salong och vi blefvo införda i deras sofrom. Mr Paler var en fet, sällskapsskygg och tystlåten herre, som nyttjade glasögon med guldbågar; hans fru, lång och vacker, med stora ögon och mörkt hår, pratade tillräckligt för dem båda, Herrn gick snart och hans fru började orda vidt och bredt om hvad hon fordrade af en guvernant. Om ni önskar erhålla ett väl uppfostradt, ungt fruntimmer till lärarinna åt edra barn, kan ni knappt göra ett bättre val, än om ni antar miss Hereford, yttrade mille Annette. Men af hvilken religion är hon? frågade mrs Paler ifrigt. Jag skulle icke vilja emottaga en katolik inom min familj; nej, inte om hon betalade mig för att få komma. Hemliga jesuiter äro de nästan alla! Då man besinnar att detta yttrades till en katolik, ett förhållande, hvarom hon icke gerna kunde vara okunnig, vitnade hennes ord hvarken om god takt eller naturlig grannlagenhet. M:lle Annettes bruna kinder fingo en djupare rodnad, och så fingo mina med. Jag bekänner mig till Anvglikanska kyrkan, madames; svarade jag.