Aftonbladet – 25 februari 1870, sida 2

att ofta, mycket ofta äro min syster och jag frestade att afundas den fattigaste guvernant, emedan hon är fri ifrån allt det ångestfulla ansvar som plågar 0ss. Hon sade sannt. Hvarje individuel tillvaro har sina särskilda pröfningar — ingen undgår dem. Hjertat känner bäst sjelf hvad det lider. Jag vandrade vid hennes sida, ung och oerfaren, undrande om alla menniskor verkligen skulle pröfvas af sorgen? — om den ock skulle finna vägen till mitt hjerta? Jag var i lifvets morgon, då den obekanta framtiden ännu lockar oss som en ljus och leende dröm. M:lle Annette bröt först åter tystnaden. Glöm aldrig att vi äro dina vänner. Skulle du råka i bekymmer, skulle du möjligen en eller annan gång stå utan plats, kom då till oss; vårt hem står dig alltid öppet. Tack, innerlig tack, käraste mille Annette, svarade jag och tryckte hennes hand. Jag skall försöka att modigt strida mot lifvets pröfningar; jag har inte glömt min mors lärdomar., Strid inte emot dem, Anna, svarade hon allvarligt, bättre då att bjuda dem välkomna., Jag erhöll platsen. Annette Barlieu och hennes syster fröjdade sig åt att jag åtminstone ej kom till en alldeles främmande familj. Mr Paler sjelf hade de väl aldrig sett, men två af hans systrar hade erhållit uppfostran i deras institut. Ett par veckor sedan Palers bosatt sig i Paris, fördes jag dit af en vän till mina gamla lärarinnor. Den adress, som jag erhållit, var Avenue de S:t Cloud, Commune de Passy. Min reskamrat, madame Bernadotte, lemnalle mig vid porten till ett välbygdt