Aftonbladet – 25 februari 1870, sida 2

beslut. Han är den folkskyggaste menniska i verlden! — som ni kanske observerade, gick han ut, just då ni kommo in. Jag är ej rätt säker på att han inte torde finna miss Hereford se för bra ut. Nå, ja, — det kan så vara, men det får jag säga, att hon med all sin enkelhet ändå ser ut att kunna taga sin värdighet, i akt. Då ni betänkt er, min fru, sade m:lle Annette och steg upp, skola vi med nöje emotse det beslut ni fattar. Och mrs Paler gaf med en nådig min sitt bifall tillkänna. Anna, började m:lle Annette på hemvägen, jag tror inte att denna kondition skall anstå dig. Du kommer ej att trifvas hos henne.n Men hvarför inte? frågade jag och kände mina tjusande visioner af Paris höljas af ett töcken. Jag tänker att platsen skall anstå mig rätt bra. Madame Paler är ej ett hyggligt fruntimmer; hon saknar grannlagenhet, och jag befarar, att hon inte skall göra ditt vistande hos henne angenämt. Men jag är i alla fall hågad att våga försöket. Såväl ni, goda m:lle Annette, som er syster, hafva förberedt mig på att jag inte kan hoppas blifva nöjd i alla hänseenden. Så är det, mitt barn. Gå hvart du vill, måste du förbereda dig på obehag och svikna förhoppniogar. Hela lifvet är för oss, lärarinnor, fullt af pröfningar; ingen, utom vi sjelfva, kan känna dem; ja, ganska få bland ss sjelfva torde ens inse dem, så snart de öra andra. Mången lärarinna, som ute i rerlden kämpar för sitt dagliga bröd, skall 10g, trött och utsläpad af sitt enformiga, unsträngande arbete, tänka: O, att jag vore å lyckhg som dessa Barlieus, hvilka ega ett iem och en skolå!ls Jag vill säga dig, Anna,