Aftonbladet – 24 februari 1870, sida 3

hållarnes eget intresse naturligtvis ligger, dels att anskaffa karl för så lågt pris som möjligt, dels att till båtsmän på sina egor bafva sådant folk, som genom sin derstädes användbara arbetsduglighet kunna göra mesta gagnet och på samma gång för sörja sin familj, så är det tydligt, att det endast undantagsvis och vid yttersta kusten händer, att någon blir båtsman under afsigt att derefter på sin från uppfordring fria tid egna sig åt sjöfart eller fiske. Staten kan icke förhindra antagandet i dess tjenst såsom båtsman af en dertill anmäld nerson, på grund deraf att denne synbarligen saknar anlag för sjöyrket. Ej heller finnes det, åtminstoze under de senaste decennierna, exempel på att en karl, som en gång blifvit båtsman, fått afsked derföre ott han t. ex. lider af oöfvervinnerlig sjösjuka, är synnerligen enfaldig eller annars ombord bjelplös. dana fall äro dock inom båtsmanshållet, tyvärr, långr ifrån ovanliga. Följden af dessa förhållanden är, att . ertalet af båtsmän anse uppfordringarne såsom etv nödvändigt ondt, och sjökommenderingar i allmänbe., ek för sig, såsom ett ännu större, hvilket de ock Ke tveka att, då det befinnes alltför motbjudande, pa ändamålsenligaste sätt undandraga sig: detta 2å mycket heldre, som de föga eller intet kunna förlora genom lättja, liknöjdhet eller odugkghet i tjensten, och föga vinna genom motsatsen deraf. Oaktadt allt detta finns det inom båtsmanshållet, synnerligen bland dess eliter, artilleribåtsmärnen, ej sällan karlar, som, jemte det för mängder af båtsmän gemensamma, goda kroppskrafter, äfven hafva framstående anlag för sjöyrket; men vid kåtsmanshållet gäller såsom regel, att all uppfordring skall ske i tur, såväl mellan som inom kompanierna, äfvensom att icke delar af olika kompanier samtidigt böra vara uppfordrade. Till följd deraf låter det sig svårligen göra, att till sjömän afse och dana endast de båtsmän, hvilka för sjölifvet visa anlag; ty om än detta icke skulle innebära en orättvisa mot rustoch rotehållarne, så skulle det, i fall de sålunda afseddas tjenst derefter vid något tillfälle behöfde tagas i anspråk, åtminstone i fredstid ofta inträffa, att man för att åtkomma några få, derjemte måste uppfordra flera gånger dessås antal obehöfligt manskap. Dessutom vistas roteringsbåtsmännen vanligen i hemorten under loppet af minst två på hvarandra följande år utaf tre, och på så lång tid hinner merendels den ytligt förvärfvade, ehuru för landet dyrköpta, sjömannabildningen, att så till sägandes afdunsta, och vid nästa uppfordring finnes deraf föga spår, i fall omständig eftersöka sådana. Så förhåller det sig, utan öfverdrift, med denna sjöförsvarets stamtrupp, för hvilken dock lanets invånare få vidkännas så betydliga uppoffringar. eterna då medgifva att Dels på grund af, dels i sammanhang med hvad sålunda blifvit anfördt, vågar jag nu föreslå, att riksdagen för sin del antager samt derefter uti en underd. skrifvelse till K. M:t framställer följande grunder, hvilka den, enligt numera vunnen erfarenhet, ansett böra iakttagas med afseende på organisationen af rikets sjöförsvar. 1:o. Hufvuduppgiften för Sveriges sjökrigsmak: i händelse af krig är att utgöra ett kraftigt kustoch skärgårdsförsvar. För denna uppgift bör alltså sjöförsvarets såväl personal som materiel beredas. 2:0. Talrikare sjökrigspersonal bör icke vara ständigt uppsatt än som med tillgängliga medel kan hållas fullständigt öfvad och tjenstduglig. Den personal, som kan beräknas derutöfver komma att erfordras, bör, enligt derför från tid till tid fastställd plan, stå att erhålla utur en bland landets sjöfartsidkande befolkning organiserad reserv. 3:o. Stations. och varfstjensten samt redovisningsväsendet bör, i sammanhang med reducerandet af den fasta sjökrigspersonalen, förenklas, hvarvid väl organiserade inoch utländska privata etablissementer af motsvarande omfattning, i tillämpliga delar böra tjena såsom förebild. 40. Vid tillämpningen på officerspersonalen af den i andra punkten uppställda regel bör iakttagas: att de officerare, som till ett antal. af omkring 90, i stället för å kongl. flottans och kongl. skärgårdsartilleriets normalstater tillsammans upptagna a torde komma att finnas, organiseras på en r; att dessa marinens officerare icke böra anses tillhöra någon viss sjövapnets station, utan att de må ega att, då deras tjenst icke påkallats, vistas å hvilken jepgitven ort inom riket de behaga; 5:o. Vid tillämpningen på underofficerspersonalen af den i andra punkten uppställda regel bör iakttagas: att de underofficerare, som till ett antal af tillsammans omkring 130, i stället för å kongl. flottans och kongl. skärgårdsartilleriets normalstater tillsammans upptagna 227, lära komma att finnas, i öfverensstämmelse med hvad för officerarne ansetts lämpligt, böra organiseras på en kår; att dessa marinens underofficerare må ega att, då deras tjenst icke är påkallad, vistas å hvilken uppgifven ort inom riket de behaga. 6:0. Kanonierkåren bör, såsom icke motsvarande det med densamma afsedda ändamålet, och icke heller de med dess upprätthållande förenade kostnader, indragas. 7:0. Båtsmanshållet, som numera icke motsvarar det dermed afsedda ändamålet, bör, så fort sådant med afseende på det allmännas fördel låter sig göra, upphöra att utgöra en del af sjöförsvarets personal. I öfverensstämmelse härmed må, i mån af nuvarande båtsmäns inträffade afgång, jemväl de nummer vid båtsmanhållet, rörande hvilka icke sådant af sistlidne års riksdag beslutits, sättas på vakans tillsvidare, eller intilldess det blifvit slutligen afgjordt om några, och i så fall hvilka rusthåll och rotar vid båtsmanshållet för fyllandet af armns behof af stamtrupp böra afses, samt derjemte vilkoren blifvit definitivt afgjorda, dels för ett sådant eventuelt användande af vissa nummer af båtsmanshållet, dels för öfriga dess nummers sättande på ständig vakans 8:0. För att bereda sjöförsvaret nödig ersättning för hvad detsamma med dessa 5676 båtsmän och 200 kanonierer så småningom förlorar af stamtrupp ombord, bör, i den mån tillgångar dertill genom ofvan förutsatta indragningar kunna beredas, och under iakttagande af den i andra punkten uppställda regel, utaf de dertill mest lämpliga af landets kustbefolkning, efter nödig pröfning, antagas tillsammans högst 1400 man, enligt följande bestämmelser och vilkor: Antagningstid första gången 10 år. Förlängd antagningstid för hvarje gång högst fem år. Indelning på grund af tjensteduglighet — såsom i vapnens bruk öfvad sjöman, såsom sjövan eldare, eller såsom sjövan sjukvårdare — uti klasser eller rader, motsvarande dem vid matros-kåren. — kyldighet å karlens sida, att, när hans tjenst vid sjöförsvaret påkallas, vara till statens förfogande. Med afseende härpå torde från styrelsens sida böra iakttagas, att, såsom Jätteligen torde kunna ske, öfningarne så ordnas, att i fredstid uppfordring af kustsjöfolk i allmänhet sker vid vissa, en I gång för alla bestämda, tider af året — t.ex. den 20 April och den 20 September — och att hvarje I karl vet huru lång fritid han, under vanliga förhållanden, efter hvarje hemförlofning kan påräkna. Fast, årlig lön till det belopp, som kan erfordras, ) för att, jemte förmånerna under nppfordring, åstadkomma, att fullt lämpliga sökande till lediga platser inom denna personal alltid äro att påräkna. Af den fasta lönen bör dock för hvar och en 10 rår rmt om året, jemte hvad karlen derutöfver I kan vilja för samma ändamål afse, afsättag, och I genom amiralitets-krigsmanskassans försorg hållas räntebärande; egande den, för hvilken medlen afI satts, att dem jemte upplupen ränta vid sitt utträde ur tjensten uppbära; men i händelse han aflidit skola de hans rätta arfvingar eller rättsinneI hafvare tillhandahållas. Under den tid hans tjenst af staten tages i anspråk, skall han jemväl ega åtTbjuta portion, bröd och inqvartering in natura, samt daglig aflöning och beklädnadsersättning i likhet med hvad för karl af motsvarande klass vid