Aftonbladet – 24 februari 1870, sida 2

Frågan blef icke löst och tidea framskred ännu några år i lugn för mig. TIONDE KAPITLET. Hos mrs Paler, Nitton år! Under den sista tiden, sedan min egen uppfostran var fullbordad, hade jag bjelpt till med undervisningen i skolan som lärarinna. Mamsellerna Barlieus, med sina vidsträckta relationer både i Frankrike och England, hade åtagit sig att skaffa mig plats. Då jag fyllt aderton år, upphörde min förmyndares ansvar och samtidigt äfven alla medel till mitt uppehälle. Nu hade jag inga andra vänner i hela verlden än de båda systrarna Barlieus och sannt välvilliga emot mig voro de. Snart sedan jag hade fyllt aderton år, sjuknade jag. — icke, lifsfarligt, men det dröjde dock länge med mitt tillfrisknande och detta blef anledningen till att jag imot en liten lön stannade hos dem ytterligare ett år. De tyckte om mig, och jag tyckte om dem. Således skulle jag ändå blifva guvernant! Den sista ättlingen af slägterna Hereford och Keppe-Carews egde intet hem. i verlden, inga medel till sitt uppehälle och måste arbeta för att vinna dessa båda mål. Det var-en hård pröfoingför. mitt högmod, mera. än hvad : jag i barndomen. hade anat och ja; fattade inom mig-en föresats att aldrig tala om mina slägtförbindelser. Faderoch moderlös som jag var, och utan ens några lefvande, nära anförvandter, skulle jag troligen icke heller behöfva yttra mig i detta ämne; — tids nog om jag blef-tillfrågad: KeppeCarew hade, nu åter ombytt egare; en åttairig gosse, hvars aflidne fader jag aldrig sett ch som troligen ej heller hört talas om att ag existerade, var nu dess herre. (Forts.)