Aftonbladet – 24 februari 1870, sida 1

VI UC HU PpapgaCHUC IJIKSCaRCNS PYrjalt tilläto vi oss fästa folkombudens uppmärksamhet derpå, att det ännu för den nya representationeri återstod att bringa de ofta proklamerade sparsamhetsgrundsatserna på fullt allvar i tillämpning. Vi afsågo dermed likväl icke endast motståndet mot tilläfventyrs framträdande nya anslagsfordringar, som kunde befinnas icke vara af oundgängliga behof motiverade. Vi trodde nemligen, att vid en uppmärksam granskning af vår budget, man icke kati undgå att finna, det ansenliga summor utgå för ändamål, hvilkas behöflighet är minst sagdt tvifvelaktig och der reduktioner måste genomdrifvas, om man skall kunna undgå förebråelsen att mindre välbetänkt använda folkets medel. Vi ansågo i detta hänseende tredje och femte hufvudtitlarne — utrikesoch sjöförsvarsdepartementens budgeter — påkalla riksdagens synnerliga uppmärksamhet:. Hvad tredje hufvadtiteln beträffar, har någon fråga om besparingar på densamma icke vid denna riksdag blifvit bragt å bane. Den representant, söm vid föregående riksdagar med förkärlek egnade sin uppmärksamhet åt detta område och redati hade lyckats genomdrifva eil icke så obetydlig årlig besparing på utrikesdepartetnentets budget, fick aldrig intaga sin plats i den nu församlade riksdagen, och han har numera för alltid lemnat den. Det blir således någon annan förbehållet att återupptaga detta ämne och rikta representationens uppmärksamhet på angelä genheten att inskränka den kostsamma och gagnlösa statslyx, nationen består sig genom underhållandet af en diplomatisk representation, som i afseende på agenternas rang och antal icke står i något rimligt förhållande till den politiska ställning de förenade rikena intaga och böra intaga. Deremot gläder det oss att kunna omförmäla, att utsigter förefinnas att riksdagen skall på allvar taga itu med femte hufvudtiteln. Det särskilda utskott, som kamrarne nu beslutit nedsätta för att behandla frågan om en reorganisation af rikets sjöförsvar (och hvilket utskott skall om lördag tillsättas) har i hr Palanders motion en god utgångspunkt för sina arbeten. Denne motionär har, såsom vi tro, syttat just till bjertroten af det onda, som ligger till grund för misshushållningen med landets krafter och tillgångar i och för sjöförsvaret: den orimligt stora ochi intet förhållande till nuvarande behof stående samt för öfrigt olämpliga och ofullständigt öfvade personal, som i och för sjöförsvaret underhålles. Vi ha i detta hänseende bibehållit en apparat från den tid då Sverige underhöll en sjögående flotta af betydenhet, som fordrade en talrik bemanning, samt jemväl för skärgårdsförsvaret begagnade en materiel, hvilken tog mycket folk i anspråk. Förhållandena hafva sedan dess förändrat sig ofantligt, och det blir numera ett oförsvarligt slöseri att icke inrätta sig efter dessa förändrade förhållanden. Den af grefve v. Platen genomdrifna reorganisationen innefattade visserligen ett litet steg till befälspersonalens inskränkning, men den lemnade hela den öfriga appparaten orörd. Medgifvas måste äfven, att när detta skedde, befann man sig, hvad materielen beträffar, ännu i en brytningsperiod. Ingen visste då ännu hurudan den sjökrigsmateriel skulle blifva beskaffad som för den närmaste framtiden skulle komma att användas, och dertill kom att det icke var någon lätt sak att i den dåvarande reresentationen, med sitt riddarhus och sitti dess ölvatten seglande prestestånd,genomdrifva ens obetydliga förändringar och inskränkningar, ännumindre att genomföra mera genomgripande reorganisationer, egnade att från roten omskapa institutioner, vid hvilka en mängd enskilda intressen och jemväl mäktiga ortsintressen voro fästade. Nu är emellertid ställningen en helt annan. Man är temligen på det klara hvad materielen beträffar, och om man än skall länge tvista om konstruktionsdetaljer, är likväl, på sätt äfven herr Palander i sin motion anmärker, en sak fullkomligt tydlig, och det är, att hvarje ny uppfinning, som afsett sjökrigsmaterielen, haft till resultat att göra denna dyrbarare och mera arbetsbesparande än förut, eller med andra ord, att det år efter år erfordrats fåtaligare personal för att sköta materiel af ett bestämdt penningvärde. Följaktligen blir för den materiel, som landet kan hafva råd att bestå sig, en vida fåtaligare personal behöflig än tillförene. :Dertill kommer att vi nu ega en representation, af hvilken man kan hoppas att den skall, när en fråga som denna blir klart utredd, vara i stånd att bereda framgång åt det, som befinnes vara med statens sanna intresse förenligt, utan afseende på de enskilda intressenas och ortsintressenas motstånd. Den stora vigt, som hr Palanders motion eger i och för sig, och den ytterligare betydelse den vunnit sedan det visat sig att riksdagen åt densamma egnat den uppmärksaamhet, att kamrarne beslutit för dess behandling tillsätta ett särskildt utskott, föranleder oss att bringa densamma i sin helhet till våra läsares kännedom. De finna den längre fram i detta blad. Det eger verkligen sin riktighet, såsom under gårdagens öfverläggningar i andra kammaren om det särskilda utskottet yttrades, att hr Palanders motion sysselsätter sig hufvudsakligen med personalen; men det är alldeles otvifvelaktigt, att man icke gerna kan fixera personalens styrka och bestämma omfånget af de öfningar, som böra bestås densamma, utan att på samma gång något så när göra sig reda för beskaftenheten och mängden af den materiel, på hvilken den skall användas; och har man börjat taga den saken i öfvervägande, så följer deraf alldeles sjelfmant ett ytterligare steg, nemligen frågan om de stationer, der denna materiel bör förläggas, om de etablissementer, som erfordras för dess vård och för personalens ötning, och om sättet huru denna materiel lämpligast bör anskaffas, antingen vid kronan tillhöriga verkstäder eller vid privata etablissementer. Det blifvande särskilda utskottet har sålunda, enligt vår åsigt, öppet för sig att behandla frågan om sjöförsva:ets omorganisation i sin fullständigaste omfattning, och det är derföre satt önska och hoppas, att kamrarne må I utskottet insälta män, som icke blott ega sakkunskap med afseende på hittills varande