Aftonbladet – 23 februari 1870, sida 4

Den blinde. Må den, som med egna ögon läser denna öfverskrift tacka den Högste, som gifvit ho om cen af jordlifvets skönaste gåfvor: synen. Säkert önskar han att visa sin tacksamhet för detta goda, och hvad kan i så fall vara honom kärare, än att bidraga till den blindes återfående af synen, eller till hans tröst derest blindheten är ohjelplig. Det finnes — bland andra, som äro beröfvade sina ögons ljus — en 73-årig man, som i 30 år med utmärkt samvetsgrannhet, kunnighet och nit förestått en skola för gossar; han har en sjuklig hustru och tvenne oförsörjda döttrar, hvaraf den ena redan länge varit blind på det ena ögat. Men icke nog med denna olycka, den gamle familjfadren lider nu sjelf af en svår ögonsjukdom, som sannolikt slutar med total blindhet, derest ej snar hjelp mellankommer. Skickliga läkare ha sagt, att hans syn möjligen ännu kan räddas, om han blott kunde få hvila och skötsel. Men huru skall han få medel dertill och hvarmed skall han under tiden föda sig och sin familj? Ack, hela familjens ex:stens beror på sjuttiotre-åringens arbete! Det är derför man härmed åter vågar bedja den outtröttliga menniskokärleken om hjelp för den gamle mannen. Den minsta skärf mottages med tacksamhet, och må den blifva välsignelserik såväl för gifvaren som emottagaren. Vidare underrättelser om den gamle lemnas af Fröken Octavia Carlen, Stockholm, Hamngatan J4 8, och anteckningslista för dem, som godhbetsfullt vilja hjelpa den ofvrannämnda familjen, finnes i Fritzes Bokhandel, Fredsgatan 18. (1407)