Aftonbladet – 23 februari 1870, sida 2

från er fru mor rörande denna familj, och således låter det sig på intet vis göra, att ni skänker dem ett besök. Emily Chandos nödgades åter begifva sig till salongen med sina ursäkter och trakterade oss efter lektionens slut med ett utbrott af sitt missnöje. Det är ju: rentaf förskräckligt! Man kan verkligen blygas öfver dessa fransyska skolstadgar! Tror man då att dessa Trehernes tänkte förgifta mig? Men jag skrifver i denna qväll till mamma och ber om tillåtelse. Lyckligtvis ämna de uppehålla sig en hel månad i Nulle; det är deras bröllopstur. Komma de direkte från England ? Nej, visst inte. Hon är fransyska och har aldrig satt sin fot i England. Mrs Treherne är en vän — här blef hennes röst ännu mera dämpad — till fru de Mellissio; åtminstone är hennes mor mycket bekant med henne. Det var Alfred som i dag framförde deras bjudning. Är då lady Chandos inte bekant med dem ? Hon känner honom ; familjen är från Cornwallis. Denne unge Treherne fattade kärlek till en fransysk flicka och nu äro de gifta. Hon berättade mig att deras bröllop var förliden torsdag. Om ni visste hvilken charmant toilett hon hade i dag — en blå och hvit klädning, som man kunde tro vara af silfvertyg. Hon är nästan lika ung som jag. Brefvet från Emily till lady Chandos innehöll många loford om mrs Treherne och isynnerhet uppehöll hon sig länge vid att hennes mor var en mycket värderad vän till madame de Mellissie. Ej ett ord var nämndt om att Alfred de Mellissid ännu vistades i Nulle och äfven bodde på Gyllne lejonet. Ganska fort kom svar till Emily och tillstånd att besöka sina nya vänner; lady Chandus