Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 2

får draga försorg om dem; eller ock kan ni göra det, om ni så vill. Det hör inte till min befattning, svarade miss Johnstone, synbart uppretad. Miss Öhandos gaf likväl ingen akt derpå, men började åter promenera af och an med sin följeslaare. Holla! har du varit i England, De Mellissie? frågade en förbigående engelsman. Nej, åh nej, svarade han, jag hoppade ombord på ångbåten, då den lade till; till straff togo de äfven mig in i tullhuset och vände ut och in på mira fickor. Tror du de hittade några skatter? Vid närmaste gathörn väntade en omnibus, med hvilken vi fortsatte vår färd till destinationsorten: Barlieus skola. I vagnen satt en liten fet och fryntlig dam, m:lle Caroline, äldsta lärarinnan, som mottog miss Chandos med öppna armar och kysste henne på båda kinderna. Den unge fransmannen hjelpte oss artigt upp i vagnen och stod bugande med blottadt hufvud då vi åkte bort. Finner ni honom vacker? hviskade miss Chandos till mig. Han ser rätt bra ut. Hvad heter han? Alfred de Mellissio. Ni kan ju vara vänig och beskedlig? tillade hon. Ja, om jag vill. Nå, var det då nu; prata inte om för iela skolan att han kom mig till mötes. Han...n Var den der herrn en slägting till er, niss Chandos? inföll miss Johnstone från notsatta sidan af vagnen. Miss Chandos tyckte hvarken om tonen ller sjelfva frågan; den förra hade en antrykning af bitterhet, den andra fann hon äsvis. Innan hon: :svarade, gat hon miss fJuhnstone en mäkta förnäm blick ur sina