Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 2

helsade på henne med synbar förtjusning. Min bästa Emily!. Tala franska, Älfred, yttrade bon på detta språk, och de purprade kinderna, de strålande ögonen gjorde henne i denna, stund verkligen förtrollande vacker. Jag harinte som jag trodde kommit allena. En duenna, i skepnad af en engelsk guvernant, bar mig under sin vård. Miss Chandos, man ropar åt oss att landstiga.n Det var miss Johnstore, som med denna uppmaning och en skarp blick på den elegante, unge herrn afbröt samtalet. Den sistnämnde helsade helt vårdslöst på guvernanten och var helt och hållet upptagen af att hjelpa miss Chandos i land. Då denna kommit nästan ötver landgången, vände hon på hufvudet och sade: Var så god, miss Johnstone, och plocka tillsammans mina saker nere i salongen; — jag tror det är väl hundra olika effekter. Min reskappa hänger visst också der någonstädes. Miss Johnstone såg för ingen del nöjd ut. Det är icke vanligt att elever gifva sin lärarinna dylika befallningar; men miss Chandos var af ett något herrskande sinnelag — ej med afsigt att såra; det var blott så hennes natur. Jag vände om tillsammans med miss Johnstone och vi samlade ihop miss Chandoss tillhörigheter. Vid vår ankomst till tullhuset var hon redän försvunnen och då vi tjugu minuter derefter — sedan vi och våra saker blifvit visiterade — kommo ut derifrån, funno vi henne promenerande af och an med den unge fransmannen. Hvar äro edra reskoffertar, miss Chandos? frågade guvernanten. Det vet jag verkligen inte. Jag lemnade mina nycklar åt en af tullbetjeningen; ham